Jag kommer ihåg det som om det var igår. Det var lördagen den 18 november 2006. Vi satt i bilen, nervösa och förväntansfulla. Vi hade inhandlat en rosa liten filt och ett rosa koppel (för det måste väl en liten hundtjej ha?).

Efter att ha irrat runt och kört fel hittade vi till slut. Vi kom in på Hundstallet och möttes av Helene, vi pratade en stund, ett samtal som jag inte kommer ihåg så mycket av. Efter en stund sa Helene att hon skulle hämta hunden som dom hade valt ut till oss. Sekunderna kändes långa, men plötsligt öppnades dörren och ut kom Helene med två små yorkar. Den ena mindre än den andra. Den minsta var vår tilltänkta. Där var hon, vår Doris, vår efterlängtade lilla underbara Doris. 12 veckor gammal, 900 gram tung, och kolsvart rufsig päls. Jag var kär!

Jag och min sambo satt på golvet och bekantade oss med den lilla prinsessan, hon sprang runt på golvet och busade med den andra lilla yorken som var hennes syster. Känslan var fantastisk! Helene sa att vi självklart fick åka hem och tänka på saken, men här behövdes det inte tänkas! Här fanns inga alternativ eller tveksamheter! Doris var vår och vi lovade där och då att älska henne i nöd och lust!

Så började vår resa med Doris, vägen har ibland varit krokig med ett allvarligt benbrott förra våren som tog väldigt lång tid att läka, men med Doris vilja av stål, vårt tålamod och simturer i badkaret så är hon nu bra i benet! Doris fick mig verkligen att vilja lära mig mer om hundar. Så jag utbildade mig till hundinstruktör, vilket jag jobbar som varvat med skådespeleriet, och jag utbildar mig nu även till hundpsykolog.

Tack Hundstallet för Doris och för allt som ni gör för hundarna!

Kom och fira Hundstallets 100-årsjubileum med Doris och mig den 17:e maj!
Vi kommer att få en underbar dag med massor av härliga upplevelser!

Vi ses där!

Kram från Claudia Galli,

*skådespelare.
*hundinstruktör.
*stolt ägare till Doris.
*hedrad konferencier för Hundstallets 100-årsjubileum