Denna morgon började med en kram! STOR skillnad mot gårdagen kaos på Ica! När jag kommer till jobbet och öppnar min mailkorg så formligen rasar det in mail från människor som har läst bloggen och sett gårdagens avsnitt av Hitta hem där vi var tvungna att ta bort hunden Sofi!

Tack för alla fina mail till mig personligen efter det jag berättade om i gårdagens blogg och tack för allt stöd till oss alla här på Hundstallet! Kramar i massor!!

Många har undrat hur det gick med Sofis fall och många har uttryckt sin vrede mot det som hände denna stackars hund. Hur går en utredning till? Vem anmäler? Hur är gången? Vad blir straffet osv.

Många har också förfärat sig över att sånt här faktiskt händer i Sverige.

I Sofis fall så behövdes det flera samtal till polisen innan de åkte ut och fann bilen med hunden i. Ägaren till både hunden och bilen hittades och kommunicerades. Ägaren till hunden ville inte ha den längre utan överlät den på polismyndigheten direkt på plats. Detta innebar att ärendet aldrig togs vidare till Länsstyrelsen och deras länsveterinärenhet som sig brukar. En anmälan om djurplågeri fanns dock hos polismyndigheten.

Polisen som ansåg sig mer eller mindre klara med ärendet överlät Sofi på Hundstallet redan nästa dag, vilket innebär att deras ansvar både ekonomiskt och händelsemässigt därmed upphörde för Sofi.
Så praktiskt för polisen, eller hur?  

Jag hoppas att ni förstår min ironi. Detta fall har upprört mig och personalen enormt! När Helene som var med i gårdagens program ringde upp ansvarig på polisen efter de utredningar som vi gjort med hunden och erbjöd dem att ta del av röntgenplåtar, veterinärutlåtande, rörelsescheman med mer så var de helt ointresserade och meddelade att utredningen hade lagts ner i brist på bevis och kunde inte tas upp igen. Nu vet ju vi att man kan ta upp en utredning igen och påpekade det. Svaret vi fick var att hunden var ju ändå redan död så varför hålla på. Men vi ville att någon skulle ställas till svars för det man hade utsatt detta stackars djur för!

Sofis förra ägare går tyvärr fri och klarar sig undan utan straff. Detta fall är ett av flera när vi på Hundstallet står totalt maktlösa. Vår uppfattning är att Länsveterinärenheten alltid gör sitt yttersta när det gäller djurplågeri men när man vänder sig till polisen så är det väldigt ojämt. De flesta poliser som vi har att göra med är helt fantastiska och gör verkligen allt och lite till för djuren men några prioriterar annorlunda. Vi kämpar på från vårt håll så mycket vi kan med att knyta kontakter, bjuda in nyckelpersoner till vår verksamhet, informera osv. Allt för att få en god relation till våra beslutsfattare. Vi tycker att detta är den bästa vägen istället för att bränna ner polisbilar eller släppa ut minkar i protest.

Några av dagens mail och samtal ställde sig frågande till hur vi kunde avliva en ”handikappad” hund, ordet missbildad förekom också när hunden för övrigt mådde så bra och var så pigg och glad!? I Sofis fall togs hon inte bort pga något av dessa påståenden.
 
Sofis benställning berodde på att hon hade vuxit fort i ett för trångt utrymme. När hon kom in till oss så var hon mager på gränsen till utmärglad, därför så lät vi henne få komma igen fysiskt innan vi valde att röntga eller göra andra utredningar. Vår första förhoppning var att benen kanske skulle räta ut sig om hon försiktigt byggde lite muskler och återfick grundkondition i hela kroppen. Hennes benställning gjorde att hon snett belastade tassarna så pass mycket att hon nötte sönder pälsen och skinnen på sidan av tårna där inga trampdynor fanns. Detta medförde självklart smärta för henne. Med tiden (ca 6 månader) så skulle hon ha vuxit till en stor dam på ca 35 -40kg och en operation som veterinären beskrev i programmet skulle bli tvunget. Problemet är att dessa operationer är mycket svåra och medför lång rehabilitering (upp till år) samt stort lidande för hunden. Oftast så blir det inte helt bra heller i de fall man försökt. Så svaret om Sofie hade ont är - ja. Hon led nog inte jättemycket ännu men inom en snar framtid skulle hon få stora problem att gå.

Sofi togs bort av barmhärtighetsskäl. Vi kunde inte se henne lida. Hennes framtid var mycket oviss. Troligtvis så skulle man ändå fått ta bort henne inom någon månad eller två när hennes tyngd gjorde det hela värre. Hon skulle få gå med lindade tassar jämt för att inte fläka upp blödande sår på båda baktassarna och smärtan i höfter skulle gradvis tillta ordentligt.

För att snabbt återgå till några av de frågor som jag fått gällande straffpåföljd, hur man anmäler och vem som anmäler. Jag har svårt att uttala mig exakt om straffpåföljden men mig veterligen så är det vanligast med böter och djurförbud. Böterna är inte speciellt höga och fram tills nu så har kontrollen av de som har djurförbud varit svår att följa upp eftersom man inte har fått lista personer enligt svensk lag. Det har räckt med att byta kommun i många fall. Länsstyrelsen har nu börjat se över hanteringen i och med den nya omorganisationen som skedde vid årsskiftet - vilket känns hoppfullt. Jag vet att det har förekommit något/några fall med fängelsestraff som följd men också där mycket kort.

Alla kan anmäla om de ser att ett djur far illa. Jag tycker att man ska anmäla både till polisen och till länsstyrelsens veterinärenhet och deras djurskyddsinspektörer. Och ligg på! Speciellt till polisen, ser ni något så dokumentera allt. Tid, plats, upprepade tillfällen osv. Filma med mobilen! Man kan vara anonym om man önskar det.

Personligen så tycker jag att djurskyddslagarna är ganska bra men påföljderna på tok för mesiga!

Detta var allt för mig denna gång! Nu skall jag ta en sväng till Ica och hoppas att jag stöter på tanten från igår! ;-)

Kram alla hundvänner!!

Ulrika Ek - verksamhetschef