Hassan kom till oss den 8 december 2001.

Det var en av de där riktigt kalla dagarna med helt stjärnklara nätter. 
Hassan var frusen hungrig och ganska trött när polisen kom och lämnade honom på hundstallet och han fick tilldelat sig en hundstalls "svit". På morgonen gjordes en ordentlig besiktning av hunden och han fick smeknamnet "Affe" eftersom han är en Afghan. Det enda som vi tyckte var lite märkligt var att han var ganska konstigt klippt (mitt i vintern) och ej id märkt annars verkade han ok. Ett telefonsamtal från en orolig ägare mitt i julruschen var nog att vänta.

Affe visade sig vara en riktigt rolig vovve, han hittade på bus mest hela tiden och var mycket populär som doggywalk hund. Varje morgon stod han ivrigt och väntade på att få säga "god morgon" när första hundskötaren var på plats.

Dagarna gick, julafton med paketöppning för hundstalls hundarna (en mycket rörig men uppskattad upplevelse för övrigt) och nyårsafton med nyårshundsupé passerade utan att någon ville hämta sin vän. När det hade gått nästan en månad så fick jag ett anonymt telefonsamtal från någon som "visste" att dennes afghan satt på hundstallet. Ju längre samtalet led desto mer förstod jag att personerna som hade ägt Affe (som egentligen hette Snobb) inte alls var intresserade att få tillbaks honom, utan mer förvånad över att han hade klarat sig igenom frost nätterna utan att frysa ihjäl. (Vi brydde oss inte om att önska dem en God Jul etc...) Polisen kontaktades och vi fick klartecken att placera om honom. Jag gick direkt ut i stallet till Affe och talade om att vi skulle börja leta ny matte/husse direkt och att han inte skulle vara ledsen över det som varit.

Det tog ca 3 veckor att hitta Ulla! Första gången jag såg henne så tänkte jag: de är som gjorda för varandra! Och mycket riktigt kärlek uppstod och Affe numer Hassan fick flytta. Matte har skickat lite läges rapporter om hennes och Hassans nya liv i hop och en skall ni få ta del av en.

Väl Mött alla Hundvänner 
Många hälsningar Ulrika Ek verksamhetschef.

Hej,

tänkte jag skulle ge en liten lägesrapport hur det går med min favoritafghan!

Det går väldigt bra, även om det fortfarande inte är populärt att bli lämnad. Han har inte varit helt ensam än, men på jobbet kan jag smita ifrån ett par timmar utan större katastrof. Han har blivit ett matvrak, vilket är stor skillnad från i början, när han knaprade lite förstrött på maten.

Vi har badat, och det var inte så kul, men att rulla sej i alla mattor och sängkläder efteråt var desto mer underhållande. Livet börjar sätta sej i nya rutiner för oss båda två, som inbegriper långpromenad till jobbet på morgonen genom parken där det finns fåglar att jaga och andra hundar att terrorisera. Sen har vi kaninjakt på kvällen, eftersom det bor förvildade tamkaniner på skolgården intill mitt hus. Får vi tråkigt hemma kan man alltid gå ut på balkongen och kolla på gårdsaktiviteterna.

Vi har också upptäckt hur man leker. Att hämta saker som folk kastar är totalt ointressant, men att bli jagad av alltmer flåsiga människor som hoppar lustigt är hur kul som helst. Jag kommer att få oerhört mycket bättre kondition på kuppen, vilket inte är helt fel.

Glada hälsningar Ulla + Hassan.