- Man är inte sämre än att man kan ändra sig! 

Historien börjar 3 veckor efter att vår schabradorhane hade dött 11 år gammal. Det var en tomhet utan dess like.Vår kvarvarande hund, en taxhane på 7år, hade slutat äta och ville ingenting. Hela familjen deppade.

En dag bestämde vi oss för att lämna in en intresseansökan till Hundstallet för att försöka hitta en ny familjemedlem. Vi gjorde ett personligt besök på Hundstallet och träffade där Sara, en av Hundstallets hundskötare, som gjorde vårt första besök väldigt positivt. På vår intresseanmälan skrev vi att vi ville ha en hanhund, inte för gammal och inte för ung, gärna mörk blandras med schäferinslag.

Veckorna gick och vi fick ett par förslag.
Det första förslaget funderade vi några dagar på, men tackade sen nej utan att ha sett hunden faktiskt. Efter en vecka till kom det ännu ett förslag - en schäfertik, 6 år behövde omplaceras. Även denna gång tackade jag direkt nej i telefonen till detta förslag. Jag ville inte ha en tik. Jag hade bara haft hanhundar förut och ville fortsätta med det. När sambon fick höra detta sa han bara; - nej stopp nu, det är väl klart att vi ska åka in och titta på hunden.
Sagt och gjort, en sen onsdagseftermiddag satt vi på kontoret och fick för första gången träffa Fantasia eller Fanta som hon också kallas. Vi fick ta med henne ut på promenad och bekanta oss med henne och när vi åkte därifrån efter några timmar snurrade det runt i huvudena på oss. Hon hade gjort ett starkt intryck på oss men det var ju egentligen ingenting som stämde överens med nåt av våra önskemål. Inte hanhund, inte mörk och kanske något äldre än vi tänkt. Hon skulle precis fylla 6 år.

Vi hade också haft en vision i vårt sökande av hund att det var hunden som skulle komma svansviftande och rusande till oss och säga:
- här är min nya matte och husse!! Vi ville att det skulle kännas att det var hunden som valde oss. Men med Fantasia var det precis tvärtom. Vi har fått förtjäna hennes tillit. Dessutom fick vi veta att hon var ganska så tjurig på de flesta hundar. Hmmmm, - hur skulle det gå med vår tax ?

Vi tog oss en funderare ett och halvt dygn och på fredagseftermiddagen satt vi åter på Hundstallets kontor. Denna gång hade vi vår lille taxkille med oss. Tanken var att vi skulle låta hundarna få träffas för att se hur det fungerade. Vi hade väl inga större förhoppningar men men……det kunde vi ju heller inte veta förrän vi provat. Jag och min sambo tog varsin hund och smög iväg så att ingen av hundarna skulle se varandra förrän vi kom ut i skogen. Väl där mötte hundarna varandra helt utan några som helst problem. Vi frågade om vi fick "låna" med oss Fantasia hem på prov över helgen och det fick vi.

På söndagkvällen ringde vi in till Sara som jobbade och gav besked om att Fantasia skulle stanna kvar hos oss. Allt hade gått över förväntan, vår tax och Fantasia hade inga som helst problem med att komma överens och har inte haft senare heller dom 2 åren som gått. Tvärtom, dom har verkligen blivit ett "riktigt äkta par" och taxen passar på sin dam. Se upp bygdens hanhundar……..

Vi brukar ofta säga att det var TUR ! att vi åkte in till stallet och fick träffa denna fantastiskt snälla, kloka, duktiga, läraktiga, härliga och vackra hund som vi älskar otroligt mycket och som vi hoppas få ha som familjemedlem många år till.