Lukas kom till oss på Hundstallet en majdag år 2002. Han kunde inte bo kvar i sin familj, då hans matte blivit sjukskriven efter en olycka, och hon orkade inte rasta Lukas i den mån han behövde. Lukas är en stor blandras med okänd härstamning. Eventuellt är han en blandning av Schäfer, Golden Retriver och Rhodesian Ridgeback. Men i mina ögon såg han mest ut som en blandras mellan gul Labrador och Hovawart.

Enligt uppgift skulle han vara mellan tre och fyra år gammal. Lukas verkade mycket snäll, men var stark som en gammal timmerhäst. Han hade aldrig förstått värdet av att inte se varje promenad som en draghundstävling. Matte hade inga möjligheter att hålla i honom på promenaden. Tyvärr är detta ett vanligt förekommande hundägarproblem. Husse/Matte orkar inte gå ut med sin hund, då den är för stark och drar i kopplet. Eftersom hunden blir understimulerad i brist på motion och aktivitet så resulterar detta I att hunden blir ännu mer ivrig och drar ännu mer när väl han kommer ut. En omöjlig kretsgång som ofta slutar med att hundägaren inte orkar fortsätta utan måste hitta ett nytt hem till sin hund.

Lukas hade redan hunnit med fem-sex olika familjer och dessutom köps upp av ett vaktbolag som tänkte sig hans framtid som vakthund. Vaktjobbet passade inte Lukas, alltför snäll för att vilja skrämma någon. Nuvarande matte hade tagit Lukas under sina vingar beskydd då vaktbolaget ville avliva honom. Sagt och gjort, detta var en hund som behövde flytta in på Hundstallet. Lukas behövde verkligen en trygg familj där han kunde få stanna resten av sitt liv. 

Lukas visade sig var en glad filur som älskade allt och alla men hans otroliga energi och koppel dragande gjorde honom lite svår att omplacera. Flera familjer provade men tackade nej p g a allt dragande under promenaderna. Vi på Hundstallet förstod att här behövdes en hunderfaren och tålmodig person, som hade tid och kunskap för att kunna ge Lukas den stimulans och trygghet han så väl behövde för att lugna ned sig. Sådana hundägare växer tyvärr inte på träd, men en dag stod hon där. Vår fantastiska Ingrid. Vi förstod direkt att hon skulle klara av Lukas. Hon hade stor erfarenhet av såväl brukshundskurser som volontärarbete med omplaceringshundar i Australien. Vi presenterade Lukas och det klickade på första promenaden. Det var fantastiskt att se med vilket tålamod Ingrid behandlade Lukas och att se hur trygg Lukas var i hennes sällskap. Det kändes jättebra när Lukas flyttade från Stallet. Ingrid har gjort ett jättejobb med Lukas. Idag är han en lugn och trygg hund som inte drar i kopplet och som är stammis på Brukshundsklubbens träningskvällar. Vi som arbetar på Hundstallet ser alltid fram emot breven från Lukas som berättar om hans framsteg. Lukas känns som en av förra årets mest lyckade omplaceringar och vi önskar Ingrid och Lukas all lycka i framtiden.