I somras sa jag till min man att jag skulle gå introduktion på Hundstallet för att bli Doggywalker, jag åkte sedan dit varje dag och fick träffa flera mysiga hundar. Det var urmysigt och alla som arbetar på hundstallet var så gulliga.

En dag sa min man till mig att han ville följa med, han hade blivit så nyfiken på varför jag åkte dit varje dag efter jobbet och även på helgerna. Den dagen skulle vi få träffa en schäferblandning som hette Myran, hon kom ut från köket lite osäker men otroligt vacker och charmig. Ena örat står upp och det andra ligger. De berättade för oss att Myran hittats i Gamla Stan där hon suttit fastbunden i ca. ett dygn.

Det märktes att Myran var otroligt osäker då det gäller andra hundar men hon började redan att charma oss, vi åkte dit varje dag och till slut så fyllde vi i en intresseanmälan för att köpa henne. Vi hade flera samtal med dom som arbetar på Hundstallet, dels för att vi också har en katt och eftersom ingen kände till Myrans bakgrund visste ingen hur hon skulle reagera. Vi tog hem henne på prov 2 helger och delade av lägenheten med kompostgaller, där gick katten, Smulan, och Myran och kollade in varandra. Vi var oerhört lättade att Myran inte visade några aggressiva tecken mot katten och vi bestämde oss för att Myran skulle få bli den 4:e familjemedlemmen hos oss.

Vi hämtade henne den 29/8 och vid det här laget fick vi alltid en bamsekram när vi kom och där stod jag med tårar i ögonen och kunde inte riktigt fatta att hon skulle bli vår.

Vid första promenaden i parken kom det ett gäng med hundar rusande mot oss och jag blev nog lite paff och tänkte att nu smäller det väl, jag fick släppa henne och Myran satte iväg med dom andra hundarna i en otrolig fart. Vi kunde se att det här var toppenkul!!! Det var både tikar och hanar och det gick så bra. Numera går vi ofta till parken och ”hundängen” och en del hussar och mattar brukar säga att ”vad roligt nu kommer Myran, då får alla hundar springa ordentligt”.

Vi älskar henne otroligt mycket och är så stolta, efter en månad tog vi bort kompostgallret hemma och nu busar Smulan och Myran med varandra. Jag vaknade till en natt och det visade sig att både Smulan och Myran ville sova hos oss, så nu är det så.

Myran är fortfarande väldigt osäker, speciellt när det är mörkt men vi fortsätter på kurs, har redan gått 5 veckor vardagslydnad. Det är två toppentjejer som lär ut med s.k mjuk inlärning och det är perfekt för oss.

På ”återbesöket ” på Hundstallet var alla så glada att det har funkat så bra, i början var dom ju lite tveksamma och sa till oss att Myran kanske inte är den enklaste hunden att ta över, men som hon har förändrats så kunde dom nästan inte tro att det var samma hund!!

Hälsningar Cecilia, Thomas, Smulan och Myran