Hon kom som en stormvind...

När vi tog hand om dobermann/schäfern Sissi för snart tre år sedan var hon misstänksam mot andra människor eftersom hon hade blivit illa behandlad som valp. Och hon var ständigt på sin vakt. Idag är möten med främmande inget problem. Sissi har blivit en trygg tjej som äter bra och sover gott om nätterna. Hon sover så djupt att hon till och med missar att vakta ibland, fast hon borde...

Sissi har också slutat med att försöka jaga joggare, cyklister, bilar ja, allt vilket vi är mycket tacksamma för. När vi tänker tillbaka på hur hon var som unghund förstår vi inte hur vi orkade. Det har krävt tid och tålamod. Men vi har fått mycket hjälp främst genom Brukshundklubben. Så här i efterhand kan vi säga att det tog mycket längre tid än vi hade räknat med att "få ordning" på Sissi.

Numera är Sissi mycket glad, lekfull, energisk, påhittig, pålitlig och trofast. Hon älskar att leka med bollar, gärna söklekar för hon har en välutrustad spårnos. Vi spårar också lite med henne. Vi tränar dessutom en hel del på appellplan vilket Sissi numera tycker mycket om (i början tyckte hon att det var pesttråkigt). Hon kräver mycket aktivitet och det går inte att ”fuska” med promenaderna (tre timmar dagligen). Om vi gör det blir hon rastlös och tröttsam att ha omkring sig.

Den här hösten har Sissi, som nu är drygt 3.5 år, utvecklats särskilt väl och vi vågar nog påstå att vi inte har några problem med henne alls idag (mer än att hon är en stor vakthund, men det är ju inget problem; man måste bara ha koll). Hon frågar alltid om lov när det är något hon vill göra, även dumma saker. Men vi har henne ändå inte lös; dels jagar hon rådjur, dels vaktar hon gärna. I början tyckte vi att det var jättejobbigt att vi inte kunde ha henne lös överallt. Men den typen av brukshund som Sissi är kan ju skrämma människor bara genom sin blotta närvaro, ännu värre blir det om hon skulle få för sig att resa ragg, springa fram och skälla ut folk… Så vi har vant oss vid att ha henne kopplad på promenader. Vi försöker se till att hon får springa lös med sina långa ben varje dag i en hage istället. Där leker hon med sin bästa kompis, ridgebacken Kelly.

Vi har med tiden förstått att Sissis sätt att vara är helt normalt med tanke på den brukshundsblandning hon är. Det är väl mer vi, hennes ledare, som har haft problem med att hela tiden vara så uppmärksamma, tydliga och säkra i vårt ledarskap. Men arbetet med Sissi har blivit en utmärkt träning i kontroll och kroppsspråk för oss alla i familjen.

Sissi är en pigg, härlig och intelligent hund som tycker om att lyda och vi ångrar inte ett ögonblick att vi tog oss an henne. Vi älskar henne alla och hon betyder mycket för familjen – trots att hon väcker oss 6.15 vardag som helgdag med förväntansfull promenadblick. Men för er som funderar på att ta hand om en sådan här typ av hund är det kanske bra att veta att uppfostran tar tid och att lydnadsträningen är något som man måste hålla på med under hundens hela liv! Men man får också mycket igen. Det är enormt roligt när arbetet börjar ge resultat!


Hälsningar från en lycklig hundägare.