Nyårsdagen 2003 visade termometern minus 18 grader, snön låg vit och gnistrande utanför fönstret. Mina båda labbe tikar hade släppts ut på tomten för en morgon kiss medan övriga familjen sakta vaknade till liv efter nyårsnattens festande. Efter tre minuter fann jag två rimfrost märken på altan dörrens rutor… Labbarna ville in till värmen och sängen igen. Detta är väder för polarhundar matte lyste det i deras ögon, inte för damer som oss!

Eftersom jag ändå är en ansvars full hundägare (och lite trött i mössan efter gårdagens champagne orgie) så beslutade jag mig för att ta en ordentlig promenad och samtidigt titta till hästen . Hästar är nämligen också väldigt känsliga mot raketer och smällare, nyårskvällen var ingen succé för dem.

Följande dagar visade sig bli lika kalla med massor av snö.
Till labbe tikarna införskaffades ett varsitt täcke! Kvinnan i djuraffären påpekade mycket riktigt att Labradorer har man minsann inte täcke på. Jag förklarade att dessa hundar vistas ofta och länge i ett kallt häst stall och är med ute på långa rid turer i skogen och behöver därför lite extra värme över ryggen.

Måndagen den 6 januari –03 ringde Mariha från jobbet.
"Du kommer att bli galen när du får se vad vi fått in!!!"
Jag var ju naturligtvis tvungen att åka in till Hundstallet redan nästa dag. Vid första anblicken trodde jag att Mariha lurat mig att komma för i korgen på kontoret syntes endast en massa filtar och täcken. Efter en liten stund kikade ett ljusbrunt litet huvud med massor av bekymmersrynkor i pannan försiktigt fram under filten. Det måste vara en av de mest bedårande små knyten jag någonsin skådat!

Mariha berättade att kvällen innan, kom polisen in med honom. De två polismännen hade köpt mat på Mc Donalds och stannade till bilen för att slänga skräpet. När polismannen öppnade soptunnan hörde han ett ynkligt pip. Temperaturen låg fortfarande runt minus 15-20 grader… Han kallar på sin kollega som först tror att det är en råtta. Under allt skräp finner de en liten blandras valp som inte är mer än ett par månader gammal. Valpen var så frusen att det var ett under att den orkade pipa. Väl inne på Hundstallet så fick personalen bokstavligt gnugga liv i den lilla kraken. Den stora frågan var nu om han skulle överleva.

Eftersom vi aldrig lämnar valpar själva på stallet över natten så fick han följa med hem till ön, jag hade ju fortfarande semester så tid fanns det ju gott om… Så sakteligen började valpen återfå sina krafter, den första som fick erfara detta var katten.. Valpen som döptes till Khille efter polismannen som hittade honom hade jätte tunt mjukt skin. Det blev ytterligare en tur till djuraffären, denna gång hade kvinnan som jobbade där större förståelse för mitt val av en liten pilot hund jacka med massor av varmt ludd i. Khille var stolt som en tupp när han gick ut ur affären med sin nya jacka på!

När vi åkte därifrån så tänkte jag: här går man och köper dyra hundrockar till Labradorerna som egentligen är gjorda för att klara ett liv i snö och is. Samtidigt som någon slänger en liten valp i soptunnan för att sakta frysa ihjäl i den stjärnklara midvinter natten. Att vara hund kan tydligen vara som att spela rysk roulett….

Khille växte och frodades. Tillslut så fick jag börja vänja in honom vid att sova och vara mer på hundstallet. Khille var nu redo att placeras om till en ny familj. Som ni kanske förstår så kändes det inte helt självklart att åka hem på kvällen utan honom. Men tre hundar är för mycket för oss, det beslutades för länge sedan. Sambon kände dessutom av sin allergi när Khille var i närheten eftersom han har en sådan kort och fin päls.

På dagarna var Khille fortfarande med mig och labbarna på kontoret och på nätterna skulle han få sova kvar på Hundstallet. Men det gick inte alls det! Han stor tjöt och då menar jag tjöt. Han blev helt tokig när han inte fick åka med hem så en kvällsmatte fixades snabbt fram. Priya är en av våra doggy walker som brukar låna hem Hundstallshundar på kvällar och helger. Priya blev kväll och helg matte. En kväll när vi hade styrelse möte på Hundstallet fick Khille vara med. Han "rekade" styrelse medlemmarna en efter en och siktade in sig på vår ordförande Willy…

Stora charm kuppen sattes in. Jag skämdes faktiskt lite i smyg ett tag, så tydligt behövde Khille kanske inte signalera att här är jag! Världens bästa hund! Priya hade med tiden också börjat att älska Khille, och Khille stortrivdes i hennes sällskap, men Priyas situation tillät inte att ha hund alla dagar i veckan. Och Willy var såld…. Willys situation var inte heller helt bra för att adoptera Khille på heltid.

Vi fortsatte att leta hem till skatten men tyvärr så är amstaff blandningar svåra att placera och kräver dessutom ett mycket aktivt hem. Khille hade prövat ett hem någon månad tidigare men kommit tillbaka pga att han var för intensiv. Under hela Khilles Hundstalls tid så sov han endast ett par nätter på Hundstallet resterande tid var han antingen hos Priya, Willy eller mig.

Tiden gick, utan att vi hittade något lämpligt hem till Khille. Det vi skall hålla i minnet, Khille är en mycket speciell hund och speciella hundar kräver ibland speciella lösningar…

I dag har Willy och Priya delad vårdnad om Khille. I veckorna bor han på landet med Husse Willy, Matte Berit och Dobermann tiken Vittra. På helgerna bor han i stan med matte Priya. Willys och Priyas berättelse om hur Khille blev deras kanske ni kan få del av vid ett senare tillfälle.

Jag är lycklig, Priya är lycklig, Willy är lycklig men framförallt Khille är lycklig!

Slutet gott allt väl!

Jag kommer alltid att älska dig Khille!

Kramar från
Ulrika Ek, verksamhetschef.