Co-co och Tottica två damer som ingen ville ha…

Den 5 november 2003 kommer det sju hundar till hundstallet med polisen.
Hundarna som är omhändertagna från ägaren pga vanvård var alla i ganska dåligt skick. Tre av de sju som kom var av rasen shi-tzu.

Den första tiden på Hundstallet var omtumlande för hela gänget.
Ett motionsschema gjordes till varje hund eftersom ingen av dem hade blivit motionerade i någon större utsträckning. De stora hundarna hade endast fått stå i en lerig rastgård och de små hade nog inte varit utanför dörren på mycket länge.

Alla tre shi-tzu tjejerna var i ett STORT behov av omedelbar pälsvård med klippning som första punkt. Gammal avföring och tovor som aldrig sett en kam fick klippas bort. I normala fall skall man aldrig klippa shitzus men vi hade inget val. Helt plötsligt kunde de röra på sig och se ordentligt! Ett nytt liv började för de små.

Tyvärr så fick vi avliva den äldsta tiken som visade sig vara över 12 år gammal och helt blind efter någon vecka. Men de andra två Co-co och Tottica var pigga och glada. Vi började så småningom utöka promenaderna och tjejerna stortrivdes! Efter ca en månad kom beslutet att ägaren inte fick tillbaka någon av sina hundar. Vi jublade!

En efter en av de stora hundarna som kom samtidigt fick nya hem, men ingen tackade ja på de två små bedårande shi-tzu damerna. Vi ville absolut att de skulle få flytta tillsammans eftersom de hade levt ihop i hela sitt liv. Det som hör till saken är att damerna var 8år och 11år gamla och inte helt rumsrena vilket vi dock tränade på dagligen med gott resultat.

Vanligtvis är det många som vill ha små hundar och i deras intresseanmälan så står det att åldern inte har så stor betydelse… Jag tror att vi kontaktade 21 personer som hade fyllt i en intresseanmälan på liten hund utan att ens få någon som kom och tittade på tjejerna.

Tiden gick och Co-co och Tottica blev oss kärare och kärare för varje dag – att de var 8 och 11 år märktes knappt! Vid ett av våra personal möten diskuterade vi om någon ur personalen kunde tänkas adoptera vovvarna. De flesta i personal gruppen har redan mer än 1 egen hund, att då skaffa ytterligare två om än små gick helt enkelt inte.

Seija och Marco som är två doggy walkers på hundstallet hade precis förlorat sin hund (som också var från Hundstallet) tröstade sig med att promenera med våra hundstallshundar. Hundskötarna var i valet och kvalet om de skulle fråga Seija och Marco om de hade tänkt skaffa sig en ny hund någon gång i framtiden, eftersom deras sorg över den gamla hunden fortfarande var smärtsamt färsk.

Vi började med att fråga om de kunde tänka sig bli sk helgfaddrar. Vilket innebär att man har en av hundstalls hundarna hemma över helgen och förgyller deras hundstallsvistelse lite extra i väntan på en ny familj. Helgfadder lät toppen tyckte både Seija och Marco, så deras första helg gäster blev Shi-tzu flickorna Co-co och Tottica.

När söndagen med återgång till Hundstallet närmade sig fick vi ett samtal….
Kunde inte flickorna få stanna några dagar till? Tiden fanns ju och promenad väder var det ju… Så skedde!
Flickorna fick stanna för gott!

Lycka till hela "lilla" familjen, kramar från Hundstallet.

Av Ulrika Ek.