En kulen novemberdag kom det in en liten luggsliten valp endast några veckor gammal. Det var en blandras med inslag av spets. Han hade hittats vid en bensinmack alldeles ensam, hungrig och sjuk.
Han fick heta Rufus.

Rufus var mycket illa däran. Hunden var mager men med uppsvälld buk, detta tydde på att valpen med ganska stor sannolikhet var full i mask. Vid första avmaskningen kom det ut stora vita nystan av mask! Men det var inte den enda ohyra han smittats av… Hunden var dessutom full av loppor! Vi var tvungna att avmaska Rufus 4(!!) gånger innan maskarna var döda och vi lusbadade honom minst 3-4 gånger innan lopporna var helt borta. Enligt veterinären som undersökte honom var det tur att han kom in när han gjorde, ensam på stan hade han inte klarat många dagar till. Blodbrist, svält eller den intensiva trafiken hade snabbt tagit valpens liv om det inte varit för att personalen som jobbade på macken var så snabbtänkta och fångade in honom. De ringde polisen, som sedan körde ner honom till Hundstallet.

Ingen hörde sig av och sökte Rufus så polisen överlät hunden till Hundstallet och nu är Rufus lyckligt omplacerad. Han har det jättebra tillsammans med sin nya familj ute på landet.

Nu har Rufus växt till sig ordentligt!
Inte ett spår finns det kvar av den lilla, lilla ynkliga valp som polisen kom med i famnen en grå daskig dag i November...

Rufus och husse Lars har varit hos oss på flera besök! Husse berättar om deras upptåg och man kan riktigt se hur Lars lyser av stolthet när Rufus kommer på tal! När de skall fara hemåt igen är Rufus noga med att snabbt komma in i bilen. För Rufus så var Hundstallet inte en så tokig plats att vara på men inget går upp mot en egen familj! När man väl hittat en husse som man trivs med och älskar, är det nog bäst att hålla sig nära honom och inte chansa på att bli ensam kvar en andra gång i livet, kanske Ruffe tänker...

Patrik Fridensköld
Hundskötare