Tazza kom till Hundstallet på grund av ändrade familjeförhållanden. Hon är en 4-årig blandning mellan New foundland, Dobermann och Golden retriever. Tazza lämnades in i kallaste januari, isen var hal och snön låg på backen. Jag hoppades av hela mitt hjärta att denna 57 kilos klump inte skulle vara allt för framåt i kopplet, eller tokig i att jaga rådjur och harar som springer i skogarna runt Hundstallet. Jag såg framför mig hur jag åkte på kängorna snubblandes och halkandes bakom Tazza i full färd efter en hare! Ingen vacker syn som jag ville förverkliga! Men hon var den underbaraste man hade kunnat tänka sig! En ljuvlig hund med stora läppar att gosa med (om man inte är rädd för lite dregel…!). 

Trots att hon är en snäll djur- och människoglad hund så hade hon ändå storleken lite emot sig. Det är inte många som vill ha en så stor jätte hund, dessutom ylade och skällde hade hon om man lämnade henne ensam hemma. Som tur var (i alla fall för Tazza) hade den tilltänkta familjen varit tvungna att ta bort sin gamla hund (som också kom från Hundstallet), och det var dags för en ny familjemedlem. När vi presenterade henne blev jag lite avundsjuk på dom. Som gammal Grand danois ägare var jag också lite sugen på Tazza… men jag visste att hon skulle komma till det bästa hemmet om dom svarade ”ja”! 

Hur det gick till och hur hon har det idag får dom själva berätta om! 
// Mariha, Hundskötare 

---

I februari 2004 packade vi in hela familjen i bilen för att åka till Stockholm och träffa en hund som fanns i åtanke till oss. Där träffade vi Jenny, en av hundskötarna på Hundstallet. Med spänd förväntan fick vi vänta på övervåningen medan hon hämtade hunden. In kommer Tazza, en bjässe med färg som en chokladpralin, ögon som hängde och läppar som fladdrade och dreglade. Lugn som en filbunke lunkar hon runt och luktar på oss. Det var kärlek vid första ögonkastet. Det kunde inte vara sant. Där var ju vår hund! Det var Tazza som kom in i vårt liv! Någon betänketid behövdes egentligen inte, men vi ringde dagen efter och sa att vi gärna tog emot henne. Jodå, Jenny såg att Tazza och jag fann varandra, så det här skulle nog gå bra. 

Några dagar senare åkte jag och hämtade Tazza. Att hon inte tyckte om att åka bil blev jag snabbt medveten om. Hon hade ståbiljett i 9 mil innan hon av utmattning satte sig ner. Hon flåsade så jag var tvungen att ha fläkten på högsta för att se något över huvud taget. När vi kom hem var hon alldeles slut, men än var det många prövningar kvar. Med 3 katter i huset som fräste åt henne så fort hon rörde sig gjorde inte saken lättare. Vår yngsta katt Morris, som då bara var 7 månader vallade Tazza från rum till rum under hela natten, och talade om för henne under ljudlig protest att i det rummet fick hon inte heller ligga - så det så! Idag är dom bästa vänner, de ligger bredvid varandra och sover – mage mot mage! Tazza busar och bär runt på Morris som en leksak och kastar honom tvärs över rummet. Ibland är hon lite väl hårdhänt, då får vi gå in och bryta leken. 

Redan samma dag som Tazza kom hem hade hon klåda och nosen hade svällt upp. En trolig allergisk reaktion. Vi fick börja med att kontakta veterinären som finns på Hundstallet för recept mot den hemska klådan. Tiden gick och visst blev hon bättre men klådan fanns där. Och vi beslutade i samråd med hundstallet att vi skulle kolla upp Tazza. Jag tog henne till en veterinär som efter ett blodprov, konstaterade att hon var allergisk. Vi beslutade då att göra ett allergitest för att se vad hon var allergisk mot. Testet visade att hon inte tålde olika sorters kvalster – sådana som finns överallt och inte går att undvika… Det blir en livslång medicinering med cortison och Viacutan (essentiella fettsyror), och bad med speciellt schampo. 

Suck, stön och stånk – det här var det sista vi ville ha, med tanke på vad vi gått igenom med vår första hund som också hade varit allergisk. Men mitt i allt elände kändes det ändå inte så farligt. Det här visste vi ju vad det innebar, att ha en allergisk och sjuk hund. Inte kunde vi lämna tillbaka henne eller ens tänka på att ta bort henne. Nä, aldrig! Bättre hund har vi aldrig haft! Allt det fina och goda hos Tazza, som att hon älskar barn och människor av alla slag. Katterna är hon jättesnäll mot, likaså alla hundar hon möter. Hon är så genomsnäll att det övergår allt negativt. Visst, hon är allergisk, kan inte vara själv längre stunder och har svårt att åka bil, men vad gör det när allt annat är så mycket större? Det ursäktades en hel del från Hundstallets sida, att de inte visste hur det var med Tazza och så vidare. Men hur ska dom veta när kanske inte alla uppgifter kommer fram och kanske dessutom hunden i fråga inte bott så länge på Hundstallet. 

Jag vill härmed ge allt mitt stöd och förståelse för allt det fina arbete som faktiskt sker på Hundstallet. Utan dessa insatser skulle många fler hundar gå ett illa öde till mötes. Jag tror ändå att det fanns en mening att Tazza skulle komma just till oss – vi som hade kunskap och erfarenhet av just samma problem som hon har. Det måste vara ödet! Idag mår Tazza riktigt bra med mediciner och bad. Vi har dessutom gått en lydnadskurs för att lära oss lite vett och etikett. Det ska väl i ärlighetens namn sägas att det inte är hennes starka sida. Men vi jobbar så gott det går. 

Ett stort tack för ett mycket fint samarbete tillsammans med Hundstallet och den fina personal som jobbar så engagerat för våra vänner - hundarna! 

Och tack Tazza för att du kom till oss som den underbara hund du är! Vi ser fram emot ett långt liv tillsammans! 

Med vänliga hälsningar
Kent, Annelie, Julia, Herman, Mathilda