Isa kom in till Hundstallet som hittehund våren 2003. 

Jag minns tydligt när en rädd och mycket tveksam Schäfer flicka första gången försiktigt stack in sin långa nos genom dörren på Hundstallet. Nosen var inte bara lång, utan hon var också utrustad med ett rejält överbett. Det gjorde att hon dagligt tal kärleksfullt kallades för ”vår lilla tapir-tjej”.
Hon vågade först inte gå in, men verkade tänka att eftersom de där snälla farbröderna (poliserna som lämnade in henne) vågade sig in så vågar kanske jag också försöka. Väl där inne kunde några godisbitar nästan övertyga henne om att det kanske inte var så farligt i alla fall…

Isa var öronmärkt och hade en ägare som vi spårade. Det visade sig att han inte kunde ge Isa det hem hon behövde och ville att vi skulle hjälpa henne till ett nytt hem. Under tiden på Hundstallet träffade Isa Anders och Jenny, några av våra trogna volontärer. De hade Isa på vad vi kallar för ”helgpermis”, dvs. att man som volontär tar hand om en hund under helgerna så att de får all den uppmärksamhet de förtjänar. Kärlek uppstod och här nedan kan Du läsa deras egna berättelse.

Patrik
Hundskötare
Hundstallet

Isa är ovanligt stor för att vara en schäfertik (38 kg), allergisk, envis, omtänksam och mycket intelligent. Lite besvärande var hennes aggressivitet mot andra hundar och mot vissa äldre män. Trots detta kunde inte Anders tänka sig att lämna tillbaka Isa till hundstallet, efter att ha haft Isa som helghund.

Isa älskar vilda lekar och hård träning. Eftersom Isa är så allergisk tog det lång tid att hitta en bra belöning. Det visade sig att hon älskar att leka med vatten och snö. Om hon har tråkigt kommer hon hoppfullt bärande på sin vattenpistol. Det första badet på djupt vatten höll på att sluta med en drunkningsolycka. sen dess har hon lärt sig simma men bär ändå alltid flytväst. 

Isa har nu bott med oss i 1½ år. Hon vaktar Anders och hans kontor varje dag, talar bestämt om när det är dags för lunch och träning. Om hon inte får träna tillräckligt mycket blir hon sur. På helgerna följer hon med oss på olika äventyr. Då Anders eller någon annan går ifrån henne, blir hon arg och skäller.

Numera känner hon sig betydligt säkrare tillsammans med andra hundar. Hon kan oftast behärska impulserna att gå till anfall och har till och med fått flera hundvänner. Hon kan väldigt många ord. Därför har hela familjen börjat bokstavera ord som bada, potatis, packa, gå osv. för att inte oroa Isa i onödan. Hon har fått mycket större förtroende för människor men det händer fortfarande att hon morrar ibland. Hon tror fortfarande att min bror som bara är 28 år är i ständigt behov av undsättning. Han ska räddas från allt – bad, höga höjder, hundar, skidor och cyklar. Ju oftare han är hundvakt, desto större förtroende får hon dock för hans förmåga att klara sig utan hennes ingripanden.

Vi har försökt lära Isa leta svamp och att hämta öl ur kylskåpet. Med svampen gick det bra, hon hittade massor av trattkantareller – i svampkorgen. Det gjorde henne mycket nöjd med sig själv. Ännu så länge förstår hon inte poängen med att hämta öl, även om det nästan lyckats några gånger.  Just nu tränar vi ljudlösa kommandon. Isa låter sig styras av ögonrörelser och går dit man tittar, lägger sig om man blinkar och skäller om man gapar. Det tycker både Isa och vi är kul.