Annandag jul trodde jag skulle bli ännu en vanlig arbetsdag på Hundstallet. Intet ont anande om att mitt liv skulle förändras den dagen......................

Som vanligt släppte jag ut hundarna uti rastgårdarna för sitt morgonkiss. Trodde jag fått ut alla när jag i ögonvrån skymtar ett svart tyst knyte längst in i en box. Där fann jag en mycket rädd svart schäferblandning - en äldre tik som låg o stirrade in i väggen. Med lite lockande fick jag henne att vända huvudet mot mig men när jag kopplade henne så tjöt hon av skräck. Hon vågade knappt ut ur boxen.

Jag fick reda på att hon hette Nattie o var 10 år. Hon hade legat i en lägenhet med sin döda ägare och i hemmet före det hade hon blivit både sparkad o slagen. M.a.o. var hon en mycket rädd o försiktig hund med en oviss framtid. Jag hade svårt att glömma henne den kvällen o nästa morgon beslöt jag mig för att hämta hem henne så att hon skulle få känna lite kärlek i sitt liv.

Hon var rädd för trösklar, rum, att passera in o ut i dörrar, gå genom portar, gå i trappor m.m. När jag slängde upp vantarna på hatthyllan kröp hon ihop o gnydde! Men det visade sig att hon började göra enorma framsteg......................... Nu började "operation övertalning" hemma. Till saken hör att jag enligt mannen hemma har "djurstopp"! "Du förstår väl att vi inte kan ha 6 djur.4 katter o 2 hundar?!" - sa han.

Förstod gjorde jag väl men hjärtat ville annorlunda. Efter tre dar kunde jag bara inte skiljas från henne. Hon fungerade med allt o alla. Mannen i huset började mjukna. Det var väl egentligen inte så stor skillnad mellan att ha 5 eller 6 djur resonerade han till sist. Ja hon lindade verkligen oss runt sin "lill-klo". På natten hämtar hon min morgonrock o lägger sig på den vid min sida av sängen och det är jag jätte mallig över fast husse säger numera att det BARA är hans hund. 
Ja ni hör ju.................................  

Hon är fortfarande en mycket försiktig hund men hon vet att hon kan lita på oss!

Att öppna sitt hjärta o sitt hem för en äldre hund från Hundstallet är väldigt givande. Man får mycket tillbaka. Att kunna hjälpa en hund som kanske farit illa i nästan hela sitt liv, att kunna ge den lycka o värde i slutet på sitt liv är underbart. Även om det bara blir för några år så är det värt det!

Sara-hundskötare på Hundstallet.