Vi hade förlorat två älskade hundar inom loppet av ett halvår, en av hög ålder och en pga. sjukdom. Bägge hundarna var omplaceringar från Hundstallet. Med ett litet barn och en katt hemma trodde vi att det skulle dröja länge innan vi fick tag på en ny hund, som passade in i våra liv, eftersom det för oss var självklart med en Hundstallshund.

När vi varit utan hund i lite drygt en månad kom Seila in till Hundstallet. Det var strax innan julen 2001.Hon hade hittats upp lösspringande och lämnades in till Hundstallet av polisen. Hon var i ganska dåligt skick, mycket mager, hon hade uppenbarligen varit utan bra mat en längre period. Vid veterinär besiktningen visade det sig att ett par tänder var av och att hon hade en mindre skada på höften. Hon hade en godartad juvertumör som opererades bort.

Seila kom hem till oss över jul och nyårshelgen. Vi fann varandra, så när ingen ägare hörde av sig och polisen skrev över Seila till Hundstallet, så flyttade hon hem till oss för gott. Seila blev snabbt bästis med katten och extra mamma till barnet. När det sedan kom ytterligare en bebis var lyckan gjord. Ännu en människovalp att se efter. När grannen sedan skaffade en pulivalp adopterade hon den lilla vildbasen omedelbart och satte genast igång med lek och uppfostran. 

Hon visade tecken på att ha levt ett ganska hårt liv. Så fort hon kom åt stal hon mat och hon vaktade vår dörr nästan överdrivet mycket.. Om hon lämnades ensam blev hon rejält stressad, en dörr och dörrfoder blev nästan helt förstörda… Seila har nu lugnat ner sig och blivit en trygg familjemedlem, som är oss mycket kär. Fast i ett obevakat ögonblick kan hon inte motstå frestelsen att norpa åt sig en godbit eller två… Och att skälla eller morra när man ligger ute på tomten tycks bara vara uppfriskande. Det går oftast bra att vara ensam korta stunder nu, men ibland är det som hon faller in i gamla mönster och stressar upp sig.

Nosen har börjat bli grå, hörseln sämre och höften lite stel. Seila orkar inte hoppa och leka lika mycket nu som när hon kom till oss för nästan 3,5 år sedan. Vi vet inte hur gammal hon är , men vi tror att hon nått en ganska hög ålder.

Hoppas bara att hon får finna kvar hos oss några år till.

Helena & Mats
med familj