En kall januaridag i vintras var min man och jag som vanligt på väg till Hundstallet för vår doggy-walk. Pga en bruten fot så hade jag tidigare bara hängt med min man på hans doggy-walk. Nu var foten äntligen läkt så för första gången hade jag fått boka en "egen" hund. Jag skulle få en lugn hund eftersom jag fortfarande gick på kryckor.

Så kom Balder in i vårt liv. Han var en ovanlig syn på Hundstallet. En mycket gammal labrador som hörde dåligt, såg dåligt, haltade och var lite ledsen. Husse hade avlidit och Balder blivit ensam kvar. Det räckte med att han tittade på mig med sina stora, vackra bruna ögon så föll jag direkt. Honom ville jag ha!

Vi gick vår doggy-walk. Vilket par! Balder gammal, halt och stel och jag på mina kryckor!

Det var inte kul att lämna tillbaka honom och åka hem. Vi som inte skulle ha hund, vi som var så nöjda med doggy-walk satt vilt tjattrande i bilen och kunde inte sluta prata om Balder!

Sen gick det snabbt. In med intresseanmälan, ärendet snabbehandlades eftersom Balder var så gammal och redan suttit en månad på Hundstallet.

Och eftersom det gick kennelhosta på Hundstallet…… så vore det ju bra om vi kunde "låna hem" Balder några dagar….. tills hostan gick över….

(JA, vi gick på den enkla…!) Naturligtvis kom han aldrig mer tillbaka till Hundstallet. Det måste varit historiens snabbaste omplacering!

Nu bor han hos oss och är vår älskade lilla solstråle. I början lunkade han snällt i kopplet och gjorde inget större väsen av sig. Men han fick snart upp farten och piggnade till rejält när han upptäckte vilka snygga tikar som finns i området! Så nu ska det nosas och markeras överallt. Med lagom motion och hundmassage så har han sakta men säkert även börjat bygga upp lite nya muskler och tar vi det bara lugnt så syns det knappt att han haltar.

Han är en mycket social vovve som tycker om andra hundar men vill gärna visa yngre hanhundar vem som är äldst. Detta är inget matte och husse uppskattar eftersom vår käre Balder då glömmer att han både är gammal och halt! Behöver vi säga att vi går omvägar om det närmar sig en hanhund?

Det är även andra kul saker som dyker upp efter hand. Som när Balder en dag satt och räckte vacker tass utan att någon hade bett honom! Någon har lärt honom "vacker tass". Och som den dag han snodde en liten bit baguette ur husses hand. Hunden visade sig nämligen vara galen i VITT FORMBRÖD! Vitt formbröd slår t.o.m grisöra och levergodis. Korv med bröd äter vi därför i smyg numera. Äter man det i Balders närhet riskerar man att bli av med både korvbröd och näsa!

Så från att ha varit en lite dämpad vovve som sörjde sin döde husse är han nu den gladaste hund jag någonsin träffat. Halt eller inte, när nya husse kommer hem från jobbet så är det full galopp mot dörren som gäller!

Det är en enorm tillfredställelse i att ta hand om en gammal hund som "blivit över". Den tacksamhet han visar oss varje dag är rörande. Vi vet inte hur gammal han är men vi tar vara på varje dag och hoppas vi får ha honom kvar länge till.


Hälsningar från Maria, Åke och Balder