Tasse kom till Hundstallet genom en vanvårdsutredning i våras. Han hade stått bunden utomhus i en hel natt och polis tillkallades. Eftersom ingen ägare gick att spåra blev han ganska snart överlåten till Hundstallet för omplacering, Tasse hade redan flyttat runt en hel del i sitt unga liv…

När Tasse kom in var han cirka sex månader gammal, väldigt mysig, öppen och trevlig. Han hade dock lite stressbeteenden såsom att han kliade sig och jagade sin egen svans. På Hundstallet har alla hundar en egen rastgård som de går ut i genom en lucka. Tasses lucka var vi tvungna att stänga eftersom han hela tiden, när han var ute i rastgården, jagade sin svans.

Inte så långt efter utredningen blivit klar och han blivit Hundstallets att omplacera hittade vi en jättebra familj till Tasse. Nedan följer deras berättelse.

Patrik
Hundskötare

Vi har put and take-fiske i en vacker sjö i Uppland och bor bara 100 meter från sjön i ett litet torp. Det finns alltså god anledning att ha hund för oss. I februari var det dags att ta adjö av vår älskade leonberger som blev nästan nio år. Vi tycker att det känns bra att ta omplaceringar, Leo var nummer två och nu när det blev dags att söka rätt på en ny hund var det helt naturligt för oss att kontakta Hundstallet.

Vi blev intervjuade och det behövdes referenser, och så i maj kom ett erbjudande att få titta på en valp som var sju månader då. Den 8 maj grät jag hela dagen över min förlorade hund och så den 9:e var det dags att skaffa fiskevakt och åka iväg för att titta på Tyson som han hette. Vi fick först hans bakgrund berättad för oss av en trevlig tjej, och sen sa hon: "då går jag väl och hämtar besten!" Och in i rummet virvlar en ljuvlig varelse på fyra långa, stökiga ben och med en mycket glad svans, och hoppar direkt upp på sin blivande husse. Vi fick provgå honom en stund på en fin äng i närheten. Trots lösa hundar som kastade sig över honom behöll han sitt lugn och gick ganska fint med oss. Vi hade inte heller något emot att han faktiskt såg ut som en leonbergervalp med lång nos. Självklart tog vi hem honom på prov, efter fem minuters bilresa var han omdöpt till Tasse. När vi kom hem gick vi raka vägen ner till sjön, för vi tänkte att han väl behövde ett dopp efter den varma dryga timman i bilen. Då fick vi väl en föraning om vad som väntade oss, för han struntade fullkomligt i sjön, han slickade omsorgsfullt stenarna i strandkanten, där folk rensat fisk och for runt i jakt på fiskrens.

Vi har som sagt haft hundar förut, och våra döttrar också, och alla har lärt sig att kattmaten ska stå på golvet och att man inte rör den, det har tagit två, max tre tillsägelser, så har det funkat. Tasse sa vi till ca 30 gånger första dygnet, sen tunnade det ur till ett par gånger om dan, och nu är det bara nån gång i veckan! Det första jag fick göra när vi kom in i huset var att plocka ut små kattleksaker ur munnen på honom, tre stycken i rask följd!

Gäddor vill folk inte ha här, så dom får vi till våra fyra katter. På tal om katter, två av dom låg i soffan fridfullt sovande när Tasse kom instormande efter "badet". Han kastade sig upp i soffan och sprang runt i den i jakt på våra mycket hundvana katter som blev tvungna att retirera in under soffan. Fortfarande efter två månader visar dom sig ytterst sällan, sover mest i källaren, och smyger in och äter på nätterna men vi hyser hopp om att det ska fungera. Åter till gäddorna: Tasse har lyckats äta 2 - 3 gäddor, både kokta och okokta och framför allt stulna. Fiskrens har vi också massor av problem med, men hans mage verkar tåla det. Första morgonen och första fiskegästen hoppade han raka vägen in på förarplatsen när dörren öppnades. Andra dagen och den dagens första fiskegäst ställde som många gör sina grejer utanför huset medan fiskekortet löstes. Det blev till att ge honom 10 nya räkor, för hans hade "försvunnit" där dom låg överst i ryggsäcken.

Tasse ramlade i sjön några gånger i början från både båt och brygga, men ville inte simma då, han lärde sig simma när vi satt och metade kattfisk, och orsaken var att han blev för nyfiken på flötena. Nu är han en riktig badpojke, och det är längesen han trillade i. Ett par gånger när han försvunnit har man sett hans huvud guppa långt ute i sjön, ca 200 meter ut ligger en liten holme, och han simmar dit för att kolla måslivet.

När han kom till oss hade han en del stressbeteenden, som att bita i kopplet, jaga svansen och att klia sig. Allt detta gick över väldigt fort, och han är mycket mån om att vara till lags för det mesta. Vi har valt att inte gå någon hundkurs, utan jobbar med honom själva här hemma. Vår äldsta dotter har haft två räddningshundar, så hon kommer med goda råd och tips. Det viktigaste är att man ska uppmuntra bra beteenden och tona ner dåliga, det är också väldigt vilsamt för halsen att fostra hunden på det sättet! Det tog henne 10 minuter att lära Tasse vad ordet "loss" betyder. Det mysiga med Tasse är att han alltid söker kontakt med sina underbara ögon, har aldrig sett en hund med så otroligt snälla ögon. Han älskar alla, både människor och andra hundar, och blir också älskad av alla.