Som hundskötare på Hundstallet är det lätt att förälska sig i hundar som kommer in. Även fast vi alla är yrkesfolk och ger alla hundar samma omvårdnad och kärlek så är det alltid några som berör en lite mer. För mig var Boris just en sådan hund och den här historien handlar om honom.

Boris är en Borzoi hane som är ca åtta år. Han kom in på Hundstallet i våras i samband med en vanvårdsutredning. Utredningen myndigheten gjorde konstaterade att Boris ägare inte kunde tillgodose honom den omvårdnad och aktivitet han behöver och de beslutade att ägaren skulle fråntas sin hund. Boris blev sedan överlåten till Hundstallet för att omplaceras till ett nytt hem där han kunde avsluta sina dagar. Nu blev det inte så enkelt…

Boris är en härlig kille som alla på Hundstallet har ett gott öga till. Det de flesta fastnar för är hans mjuka sätt men framför allt så är han en riktig personlighet… Han är en ganska självständig och envis hund även om han ofta kommer med sitt långa huvud och vill att man klappar och kliar. När man är ute med honom har han väldigt bestämd uppfattning om tex vart vi ska gå. I de fall som han tycker att vi valt en dålig väg eller liknande så stannar han helt sonika och vägrar att flytta på sig. Försöker man då "ta med sig" honom med hjälp av kopplet sätter han sig ner och skriker som om man är världens elakaste och som om det skulle göra jätte ont. Det här beteendet har inte minst vållat våra volontärer, som hjälper oss att gå ut med våra hundar, en hel del problem. Några av dem har blivit stående på någon äng eller i en korsning i en timme…

Efter några månader på Hundstallet utan att vi lyckats hitta ett hem till honom märkte vi att han hade blod i urinen en gång, även fast det inte kom tillbaka blev vi givetvis oroade. Detta ledde till att vi tog prover på honom som visade att vissa värden var dåliga. Experter kopplades in för att tyda proverna och för att kunna säga vad som var fel. Men ingen kunde med bestämdhet säga vad det var för fel men allt talade för en sällsynt njursjukdom. Detta innebar att en hund som var svår att placera när vi trodde den var frisk blev ännu svårare att omplacera…

I början av sommaren startade den outtalade operationen "Rädda Boris". Det innebar att personal som hade semester satt hemma och på egen tid och initiativ försökte leta upp ett hem till Boris för att undvika det vi alla fruktade, att vi var tvungna att låta honom somna in. Arbetet ledde till att en familj som var på semester kunde vara intresserade och det beslutades att detta måste bli hans sista chans…

Under tiden vi väntade på att den påtänkta familjen skulle komma hem skulle han få följa med mig hem på min semester så att, om det inte blev något hos dem, han åtminstone fick ett någorlunda bra avslut av sin vistelse på Hundstallet. Två veckor gick och det stod klart att den påtänkta familjen inte kunde ta hand om Boris, då visste vi alla vad som väntade…

Personalen hade givetvis pratat om någon av oss kunde ta hand om Boris. De flesta hade ingen möjlighet på grund av de redan har flera hundar och inte har plats för en till, några har katt som inte Boris inte alls fungerar ihop med osv.

Jag och min sambo har redan en 6-årig Jack Russel tik från Hundstallet och vi hade inte tänkt skaffa en hund till men eftersom läget var som det var funderades och diskuterades det en hel del där hemma. När vi till slut kom fram till att vi både kunde och ville ta hand om honom var det klart, han stannar!

Nu är alltså flocken utökad och vi trivs jättebra tillsammans. Boris verkar också trivas, han har gått upp ett par kilo och han har fått en ny lyster i ögonen.
Tiken vi har sedan tidigare och Boris kommer också bra överens och hemma är han lugn och slappnar av. Nu hoppas vi på många lyckliga år tillsammans.


Patrik
Hundskötare och nybliven Borzoi ägare