Plötsligt en dag i mitten på juli dog våran hund, en isländsk vallhund. Det tog 10 sekunder och sedan var han död. Troligtvis var det en hjärtattack eller hjärnblödning. Han var bara 7.5 år. Det gick några veckor med sorg och tårar. Vi ville ha en ny hund. Vi har alltid haft hund. Vi bor på landet och är lantbrukare med stora vidder och springytor.

Vi ringer Stockholms Hundstall sa vi. Sagt och gjort. Vi ringde. Förklarade hur det var och fick ett möte till stånd några dagar senare. Uppe på Hundstallet intervjuades vi mycket grundligt och noga. Efteråt förstår jag att det fanns en hund i åtanke med anledning av alla frågor. När vi hade pratat klart fick vi information om att det fanns en hundvalp på 14 veckor som var en blandning av Rottweiler och New Foundland. Oj, tänkte vi. Vi har ju haft en Berner Sennen för 8 år sedan som var gudomligt mysig

En vecka senare kom vi tillbaks för att titta på hunden och se om vi ville "låna" honom en vecka. Vi smälte ju omedelbart för honom. Det var precis som våran Elsa vi haft fast större. Vi lånade hem honom och tycke uppstod på alla sätt och vis.

En vecka senare var vi tillbaka och gjorde veterinärbesiktning och kontrakt skrevs och sedan var våran Trollet alldeles våran egen.

Han är mycket empatisk. Skriker av glädje när han ser oss. Det där med att se är med lite modifikation. Han ser inte särskilt bra, men det kan ju vara nu när han är så ung. Han lägger tassarna på våra axlar och slickar oss i ansiktet med glädje. Han naggar gärna på oss, men det tar vi bort. Han käkar och växer och oj vad han växer. Nu är han 5 månader och ranglar omkring på sina långa ben. Han har svårt att gå i trappor, men det löser naturen nog med tiden. Han vill hemskt gärna komma upp i sängen på morgon och kväll för att gosa en stund och då mår han så bra att han piper i ett.

Detta var ett mycket underbart och bra sätt att skaffa en ny hund och dessutom hjälpa de som inte har något hem. Vi är mycket glada åt Trollet och hoppas att han kommer att trivas med oss länge. Det ser ut som det nu när han går omkring i köket med en liten sopkvast och ser så stolt ut över att ha fångat ett så stort "byte".

Kerstin och Magnus