Sedan den dagen jag lärde mig prata har jag alltid önskat mig en hund, men pga skilda föräldrar och ett något ytligt intresse för djur hos mamma så har jag fått vänta och vänta...

Eftersom att jag just gått ut gymnasiet, och som många andra ungdomar inte bestämt mig för vad jag vill bli så har jag fått vänta ytterligare. Det är fruktansvärt tråkigt att se dagarna och åren gå när man fortfarande inte fått det där man drömt, HELA LIVET.

Nu har jag 3 extra jobb vilket innebär att jag jobbar 7 dagar i veckan och i genomsnitt 3 timmar om dagen, äntligen såg jag en chans att förverkliga min dröm.

Den 28 september åkte jag till hundstallet för att göra min intresseanmälan och den personliga intervjun, lika bra att slå två flugor i en smäll eftersom jag bor i norra Sverige och har en liten bit till Stockholm. Nog om detta, vi gjorde klart allt i intervjuväg, jag och Jenny skakade hand och bland det sista hon sa till mig var att det här kan ta allt från en dag till en hel evighet. Så ville jag ha hund med kort varsel borde jag även söka privat. Dagen efter det vill säga torsdagen den 29 september ringde min telefon, givetvis hade jag redan hunnit åka hem och det värsta av allt var att jag inte hann svara.

Fredagen bröt paniken ut i mig och jag försökte intala mig själv att det förmodligen bara var någon fråga de glömt ställa, för vem vågar hoppas på att de hade goda nyheter bara dagen efter jag varit där? Efter att ha lämnat ett X antal desperata röstmeddelanden på deras telefon svarare så ringde de upp mig på fredagen, och tro det eller ej men de kom med de bästa nyheterna jag nånsin fått! De hade min dröm hund!

Jag flög ner på lördagen med gråten i halsen hela tiden, aldrig förr hade jag varit så lycklig! Och vid den tiden hade jag inte ens träffat min Thia.

Väl ute i Åkeshov så hade de gjort mig väl förberedd på att hon tyr sig en aning till män eftersom hon är van vid att ha en husse. Thia kom fram till mig, pussade mig där jag satt på huk (vilket är en ganska vanlig hälsning) Men med mina förväntningar så borde hon gå tillbaka till killen som höll i kopplet. Till min stora förvåning lade hon huvudet i mitt knä, och efter det var det kört!

Vi gick vår promenad, och jag kunde inte släppa blicken från min blivande underbara hund. Det gick snabbt att bestämma sig, Thia blev min den 1 oktober 2005.

Thia är en underbar Schäfer/golden tik på 6 år. Stor som ett hus, och lyckligtvis lika snäll som hon är stor! Thia är otroligt lugn i sig själv, och blir sällan stressad. Hemma ligger hon helst i knät vare sig man sitter i soffan, i sängen eller på golvet. Otroligt kramgo!

Hon är precis som jag skulle beskriva min drömhund, lugn inomhus, stabil i psyket, samarbetsvillig, helt vild ute i skog och mark, och framförallt glad och snäll. Att det blev just Thia som blev min kommer jag vara tacksam för resten av mitt liv, hon är otroligt lätt att handskas med och hon lär mig saker varenda dag.

Thias bästa vänner är Faustino, min perser katt och Thias "lillebror". Rufus, en 10 månaders korsning mellan rottweiler/pyreener hund. Och Foppa som är en 2 årig cavalier king charles spaniel för att inte glömma Lilla Julia som är världens mest krävande Yorkshireterrier.

Jag och Thia är väldigt lika varandra, vi är sociala, krävande fast på ett bra sätt (tycker jag!) och vi är väldigt bestämda när det gäller vem som tex ska ha den bästa platsen i soffan/sängen.

Att jag har fått möjligheten att ta hand om Thia hennes sista år i livet gör mig otroligt glad. Det är så mysigt att få vakna med Thia i sängen varje morgon, det är så roligt att gå ut med henne, och det är så otroligt stimulerande för både henne och mig att testa nya grejer så såsom att åka skidor, gå på hundkurs mm. Och jag är så otroligt stolt över att Thia är MIN hund. Hon gör mig hel.

Tanken på att hon är 6 år och kanske inte har så många år kvar gör mig helt förstörd, trots att jag bara känt henne sen den 1 oktober så är hon min bästa vän och jag kan inte tänka mig att vara utan henne.

Många gånger känns det inte som om att det var jag som räddade Thia och gav henne en ny chans, det känns mer som om det var hon som räddade mig. Jag är henne evigt tacksam för allt hon gör. Thia är för bra för att vara sann!

Tack hundstallet för att ni gav mig den här chansen! Ni är helt underbara och jag kan inte beskriva hur glad jag är att ni finns.

Men mest av allt TACK Thia för att du är den du är, och tack för att du ger mig en anledning att gå upp varje morgon med ett leende på mina läppar! Helt underbar är en underdrift när det kommer till dig.

Mvh Hilda Sedan den dagen jag lärde mig prata har jag alltid önskat mig en hund, men pga skilda föräldrar och ett något ytligt intresse för djur hos mamma så har jag fått vänta och vänta..

Eftersom att jag just gått ut gymnasiet, och som många andra ungdomar inte bestämt mig för vad jag vill bli så har jag fått vänta ytterligare. Det är fruktansvärt tråkigt att se dagarna och åren gå när man fortfarande inte fått det där man drömt, HELA LIVET.

Nu har jag 3 extra jobb vilket innebär att jag jobbar 7 dagar i veckan och i genomsnitt 3 timmar om dagen, äntligen såg jag en chans att förverkliga min dröm.

Den 28 september åkte jag till hundstallet för att göra min intresseanmälan och den personliga intervjun, lika bra att slå två flugor i en smäll eftersom jag bor i norra Sverige och har en liten bit till Stockholm. Nog om detta, vi gjorde klart allt i intervjuväg, jag och Jenny skakade hand och bland det sista hon sa till mig var att det här kan ta allt från en dag till en hel evighet. Så ville jag ha hund med kort varsel borde jag även söka privat. Dagen efter det vill säga torsdagen den 29 september ringde min telefon, givetvis hade jag redan hunnit åka hem och det värsta av allt var att jag inte hann svara.

Fredagen bröt paniken ut i mig och jag försökte intala mig själv att det förmodligen bara var någon fråga de glömt ställa, för vem vågar hoppas på att de hade goda nyheter bara dagen efter jag varit där? Efter att ha lämnat ett X antal desperata röstmeddelanden på deras telefon svarare så ringde de upp mig på fredagen, och tro det eller ej men de kom med de bästa nyheterna jag nånsin fått! De hade min dröm hund!

Jag flög ner på lördagen med gråten i halsen hela tiden, aldrig förr hade jag varit så lycklig! Och vid den tiden hade jag inte ens träffat min Thia.

Väl ute i Åkeshov så hade de gjort mig väl förberedd på att hon tyr sig en aning till män eftersom hon är van vid att ha en husse. Thia kom fram till mig, pussade mig där jag satt på huk (vilket är en ganska vanlig hälsning) Men med mina förväntningar så borde hon gå tillbaka till killen som höll i kopplet. Till min stora förvåning lade hon huvudet i mitt knä, och efter det var det kört!

Vi gick vår promenad, och jag kunde inte släppa blicken från min blivande underbara hund. Det gick snabbt att bestämma sig, Thia blev min den 1 oktober 2005.

Thia är en underbar Schäfer/golden tik på 6 år. Stor som ett hus, och lyckligtvis lika snäll som hon är stor! Thia är otroligt lugn i sig själv, och blir sällan stressad. Hemma ligger hon helst i knät vare sig man sitter i soffan, i sängen eller på golvet. Otroligt kramgo!

Hon är precis som jag skulle beskriva min drömhund, lugn inomhus, stabil i psyket, samarbetsvillig, helt vild ute i skog och mark, och framförallt glad och snäll. Att det blev just Thia som blev min kommer jag vara tacksam för resten av mitt liv, hon är otroligt lätt att handskas med och hon lär mig saker varenda dag.

Thias bästa vänner är Faustino, min perser katt och Thias "lillebror". Rufus, en 10 månaders korsning mellan rottweiler/pyreener hund. Och Foppa som är en 2 årig cavalier king charles spaniel för att inte glömma Lilla Julia som är världens mest krävande Yorkshireterrier.

Jag och Thia är väldigt lika varandra, vi är sociala, krävande fast på ett bra sätt (tycker jag!) och vi är väldigt bestämda när det gäller vem som tex ska ha den bästa platsen i soffan/sängen.

Att jag har fått möjligheten att ta hand om Thia hennes sista år i livet gör mig otroligt glad. Det är så mysigt att få vakna med Thia i sängen varje morgon, det är så roligt att gå ut med henne, och det är så otroligt stimulerande för både henne och mig att testa nya grejer så såsom att åka skidor, gå på hundkurs mm. Och jag är så otroligt stolt över att Thia är MIN hund. Hon gör mig hel.

Tanken på att hon är 6 år och kanske inte har så många år kvar gör mig helt förstörd, trots att jag bara känt henne sen den 1 oktober så är hon min bästa vän och jag kan inte tänka mig att vara utan henne.

Många gånger känns det inte som om att det var jag som räddade Thia och gav henne en ny chans, det känns mer som om det var hon som räddade mig. Jag är henne evigt tacksam för allt hon gör. Thia är för bra för att vara sann!

Tack hundstallet för att ni gav mig den här chansen! Ni är helt underbara och jag kan inte beskriva hur glad jag är att ni finns.

Men mest av allt TACK Thia för att du är den du är, och tack för att du ger mig en anledning att gå upp varje morgon med ett leende på mina läppar! Helt underbar är en underdrift när det kommer till dig.

Mvh Hilda