Saba - April 2006

Saba är en äldre Dalmatinerblandning som kom in till oss på Hundstallet i samband med en vanvårdsutredning. Hon kom in tillsammans med sin kompis och rumskamrat Ruffi som var en ytterligare några år äldre Schäfertik.

Miljökontoret hade fått en anmälan om att det skulle finnas två hundar i en lägenhet som inte fick någon omvårdnad. När de kom till lägenheten tillsammans med polisen för inspektion fann de att hundarna vistades där ensamma, de saknade vatten och mat. Den hundmatsburk som stod på bänken var helt förruttnad. Hundarna var mycket kiss- och bajsnödiga och gjorde ifrån sig så snart de kom utanför dörren. De kunde inte se någon avföring i lägenheten så där hade de stackars hundarna fått gå och hålla sig, hur länge vet vi inte.

Saba lider också av klåda i öron och tassar samt på kroppen. Den veterinär som tittade på hundarna bedömde att problemen är kroniska och hade funnits där en längre tid utan att det hade behandlats. När hon kom till Hundstallet satte vi omedelbart i behandling mot klådan och redan efter någon månad kunde vi se att besvären hade lindrats men troligt är att hon får leva med sin klåda.

Efter en tid hade utredningen slutförts och det beslutades att hundarna skulle fråntas ägaren och överlåtas till Hundstallet. Vi var förstås glada över att hundarna inte skulle tillbaka till de hemska förhållanden som de då levde under. Vi får ofta erfara att det verkar vara svårt för myndigheten att frånta ägare deras hundar som de inte tar hand om på rätt sätt. Samtidigt insåg vi att det inte skulle bli lätt att omplacera två gamla hundar med medicinska problem… Nu är det inget Hundstallets personal räds, vi lever efter devisen att det finns ett bra hem till varje hund!

Hundarna blev snabbt favoriter bland många av våra volontärer som hjälper oss att promenera våra hundar. Ibland är de som promenerar hos oss ute i hundköpartankar och så var det med Sabas nya matte. Nu har Saba flyttat till bästa tänkbara hem och vi alla önskar Saba och hennes nya familj all lycka!

Här nedan skriver matte om hennes nya ögonsten.

Patrik
Hundskötare
Hundstallet





Jag har alltid tyckt om djur, särskilt hundar. Som barn hade vi hund i familjen. När jag fick egen familj skaffade vi hund. Först strävhårig Vorsteh och sedan Welsh springer spaniels. Det har alltid varit kul att arbeta med hund och vara ihop med hundmänniskor, jag har varit engagerad en del i Brukshundklubben som instruktör vilket roat mig mycket.

Efter att varit utan hund i 3 år började jag få abstinensbesvär, jag saknade verkligen en hund.
Då Hundstallet flyttade till Åkeshov så passade det mig väldigt bra att bli Doggy Walker där eftersom jag bara bor ett par mil därifrån.

Jag började alltså gå som Doggy Walker i juli -05. Det var mycket roligt och alltid spännande att se vilken hund man skulle få gå ut med. Man fick lite inblick i olika rasers egenheter. Känslan av att ha en egen hund blev allt starkare, att få rå om en hund och att pyssla med den.

Jag visste att man kunde få ta hem en hund över helgerna, så i januari undrade jag om det skulle kunna gå bra för mig och det gjorde det. Jag önskade att få ta med mig en tik, personalen föreslog Saba, en hund som jag inte tidigare bekantat mig med.


När Saba kom hem till oss verkade hon att trivas, hon hittade sin liggplats direkt, centralt i huset varifrån hon hade koll på det mesta. Söndagskvällen kom och det var dags att åka tillbaka med henne, det kändes tungt, både min man och jag hade nu blivit förtjusta i henne. Vi hade henne på prov en helg till och därefter bestämde vi oss för att köpa henne.

Saba är ju inte direkt någon unghund, hon är lugn och fin men ändå pigg och alert. Hon är snäll, trevlig och tycker om alla. Hon är dessutom en riktig överlevare. I sitt tidigare liv måste det ibland ha saknats mat. Här hemma går ingen chans till extra matbit hennes näsa förbi och det är riktigt svårt för oss att äta en god kaka till kaffet. Sabas förebrående blick följer hela tiden med.

På promenaderna försöker hon förse sig med att dryga ut kosten. Allt som möjligen är ätbart spåras upp. Talgbollar till fåglarna, döda möss och vattensorkar och andra mer eller mindre onämnbara ting undersöks. Det gäller att som promenerare vara på sin vakt och säga nej till ”delikatesserna”.

Men det spelar inte så stor roll, nu känner jag mig som en hel människa igen. Saba förgyller verkligen livet och vi tycker mycket om henne och vi hoppas kunna få några fina år tillsammans.

Tack all personal på Hundstallet för allt ni gör och att jag fick möjligheten att köpa Saba, det verkar som ni redan innan jag fått upp ögonen för henne hade förstått att vi skulle passa bra ihop!

Stort tack
Monica