Ruffi kom in i samband med en vanvårdsutredning. De hemska förhållandena som hon levde under kan ni läsa om i förra månadenshund, berättelsen om Saba. Ruffi och Saba levde ihop innan de kom till Hundstallet.

Ruffi är en äldre schäfertik, säkert ett par år över tio. När hon kom in var hon väldigt överviktig och hade ingen vidare kondition. Vi fick börja med att gå promenader på 10-15 minuter, mer orkade hon inte. Sakta men säkert fick hon bättre flås och orkade gå lite längre.

Det var just på en av dessa promenader Ruffi hittade sin nya familj. Numer bor hon hos en av våra volontärer. Dessa volontärer, doggywalkers som vi kallar dem, kommer till oss just för att hjälpa oss och hundarna med promenader.

Vi på Hundstallet tycker att det är fantastiskt att det finns människor som vill ta hand om dessa äldre hundar som ofta har sina skavanker. Ett stort tack till Er!

Här nedan berättar Ruffi lite om hur hon har det nu.

Patrik
Hundstallet

---

Hej mina Hundstallsvänner!

Här kommer glada hälsningar från Ruffi! Ville bara skriva några rader och berätta om mitt nya liv. Jag trivs bra hos min familj, och har fått två nya hundkompisar, bulldoggen Tilda och blandrasen Rex. Rex har precis flyttat till oss, han kommer ursprungligen från Kreta och ska bo här tills han får ett eget hem. Tilda är inte helt förtjust i denna nya familjemedlem, hennes svartnos är svartare än någonsin. Själv tar jag uppståndelsen med ro, ligger mest på mitt täcke och skakar på huvudet åt alla hans tokiga upptåg, jag vet ju att jag fortfarande är familjens goshund nummer ett.

Husse och Matte påstår att jag måste tänka på figuren inför sommarens äventyr på stranden. De har mage att påstå att jag skulle ha mage! Jag förstår inte alls vad de menar…. Dock envisas de med att hålla fast vid denna uppfattning och har därför satt mig på diet. Jag uppskattar inte detta tilltag och försöker så fort jag får tillfälle att smaska i mig en godsak eller två. Tyvärr måste jag ju medge att deras diet visar resultat och jag hyser stora förhoppningar om att komma i bikinin till sommaren.

För några veckor sedan fick jag ett stort märgben som jag sedan dess har slitit med både dag och natt. Det visade sig att Tilda delade min smak för denna läckerhet och märgbenet har flyttat fram och tillbaka mellan våra korgar, den lilla bulldoggen har uppenbara problem med att skilja på "ditt" och "mitt". Till slut tröttnade jag på hennes ohyfsade manér och upplyste henne vänligt men bestämt om vem som var benets rättmätiga ägare och sedan dess har jag fått ha det ifred. Mitt nya motto efter denna ljuvliga tid tillsammans med mitt ben är: Mer märgben åt Ruffi!

Jag har haft en lite tung period nu när snön har töat bort eftersom detta avsevärt har försvårat mitt snörullande, eller som min familj säger: snö-wobblande (jag går numera allt som oftast under namnet Ruffi the wobbler). Men jag har nu insett faktum och accepterat att vintern är över för denna gång och gått över till gräs-wobblande istället. Jag har även en eller en annan gång prövat på att wobbla i vattenpölar, detta är inte helt uppskattat av Matte. Jag har träffat flera nya hundkompisar på mina promenader och är alltid på lekhumör med propellersvansen igång. Jag har även fått en kavaljer, en ståtlig Rottweiler hane som fann mig mycket charmerande och tog fram sitt allra stiligaste svansvift. Jag var dock inte på humör utan var mer intresserad av min pinne. En annan lek jag ibland sysselsätter mig med på mina morgonpromenader är kurragömma. Jag vandrar stillsamt iväg och sätter mig i en buske och tittar sedan glatt på när matte går omkring och letar efter mig.

I påsk har jag varit på en gård och hälsat på. De hade några konstiga, stora hundar där. Jag tror de kallade dem för "hästar", hur som helst kände jag inte för att bekanta mig närmare med dessa skumma djur. Dock insåg jag att de hade en unik gåva, de efterlämnade sig en delikat delikatess: hästbajs! Jag åt med förtjusning och sedan gick jag och gav min Matte en stor puss. Det fanns en massa hundkompisar där som jag och Tilda sprang omkring och lekte med.

Min familj är mycket glada över att jag flyttat hem till dem och kallar mig för deras lilla krambjörn. De säger att jag är en hund med mycket personlighet och att det är tydligt att jag har tre stora passioner här i livet: mat, gos och wobblande.

Varma hälsningar till alla mina snälla Hundstallskompisar som tog hand om mig!

Hälsningar från Ruffi med familj genom mellanmatte Sofia.