Musse är en Chihuahua som är över tio år.

Musse kom in till oss som hittehund. Då han varit hos oss två gånger tidigare i samma ärende och vi visste vem ägaren var trodde vi inte att hans vistelse skulle bli långvarig.

Ibland blir det inte som man tror…

Vi försökte komma i kontakt med ägaren flera gånger och när vi väl lyckades sa de "Nej Musse är inte borta, han sitter här bredvid mig". Nu kände vi förstås igen Musse sedan hans tidigare besök på Hundstallet och när vi fick det beskedet av ägaren tyckte vi det var bäst att lämna över ärendet till polisen. Trots att polisen upprepade gånger försökte nå ägaren och trots att de till och med åkte hem till dem fick de inte tag på ägaren. Efter vårt samtal visste ju ägaren att Musse fanns på Hundstallet så från vår sida var det var bara att avvakta besked från polisen eller att ägaren mot förmodan skulle kontakta oss.

I två månader väntade vi på att ägaren skulle höra av sig till oss eller till polisen men det gjorde de inte och hunden blev överlåten till Hundstallet för omplacering.

Under tiden hade Musse gjort sig hemmastadd och trivdes bra hos oss, han hade blivit något av en favorit bland våra volontärer och det var just hos en av dessa som Musse till slut fick ett nytt hem.

Ännu en gång fick en äldre hund möjligheten att få en nystart på ålderns höst! Har skrivit det förut i samband med dessa historier men det tåls att upprepa: Tack all Ni som hjälper dessa äldre hudar till en ny och trygg tillvaro!

I berättelsen nedan om Musses första tid i det nya hemmet går bland annat att läsa om Musses aktiveringsbehov och vilja att vara ute och promenera. Ofta hör man att så små hundar inte kan promenera så mycket just för att de är små. Vi vill gärna krossa den myten, små hundar har samma aktiveringsbehov som de stora och kan promenera lika mycket!

Patrik
Hundstallet

---

MUSSE

Klockan är nästan tolv på natten, Annandag Påsk. Det ligger en helt ljuvlig liten varelse utsträckt på huvudkudden i min säng. Han sover som en stock – nöjd och belåten efter den sista lilla kisspromenaden runt kvarteret och en i övrigt aktiv och rolig dag. Jag sitter vid datorn i hallen alldeles utanför mitt sovrum, och han har full koll på mig även i sömnen. När jag gör mig något litet ärende in i rummet sover han till synes fortfarande men svansen rör sig ändå litet grand, han sträcker ut sig litet extra och drar en djup suck av välbehag. Jag blir alldeles varm av lycka när jag ser honom.

… men nu tar vi det från början:

Plötsligt en kväll i februari ringde Mariha från Hundstallet och sa att de hade någon för mig – någon som borde fungera bra ihop med vår kanin! Hjärtat slog volter! Det här tillfället hade jag drömt mycket om. Jag har gått som Doggy Walker i 3 ½ år och hade lagt in en intresseanmälan. Det enda förbehållet jag hade var att det skulle vara en hund som är snäll mot vår kanin Rasmus. Rasmus är aldrig instängd i bur utan lever fritt i lägenheten och är, vågar jag påstå, väldigt nöjd med tillvaron. Det måste han få fortsätta att vara. Med den erfarenhet jag skaffat mig om Hundstallets alla - i och för sig helt underbara - hundar var jag medveten om att det kunde bli svårt att "hitta" just en sådan. Så vad var det nu för en hund som Mariha och de andra trodde skulle passa hemma hos oss? Att den skulle vara ganska stor tog jag för givet… men så fel jag hade!. Det visade sig vara en liten Chihuahua vid namn Musse - på minst elva år! Om jag var intresserad fick jag gärna komma och träffa honom.

Jag tvekade inte det minsta för att det var fråga om en gammal hund. Det som för ett litet ögonblick fick mig att tveka var att förfrågan kom en vecka innan jag och min adoptivdotter skulle göra vårt livs resa - tillbaka till hennes rötter i Afrika! Det var mitt i förberedelserna och värsta röran. Hur skulle vi kunna ta emot en hund just nu och hur skulle det fungera när vi åkte bort?

Självklart blev mitt svar ändå att jag skulle komma nästa dag och träffa Musse. Det var en fredag förmiddag som jag för första gången mötte det lilla underverket. På lördagen fick han komma hem på prov. På söndagen gick vi tillsammans till zooaffären, och han fick välja ut en liten hundbädd. På måndag morgon ringde jag Hundstallet och meddelade att Musse och jag snarast ville komma och skriva avtal! Min dotter befann sig då på en kortare utlandsvistelse och skulle snart komma hem. Jag hämtade henne vid Cityterminalen mitt i natten. Musse var förstås med. Han tog emot henne i bilen med en puss på näsan och hennes första ord var: "Mamma, jag älskar honom redan!"

Hundvaktsproblemet under vår två veckor långa Afrikaresa löste sig på bästa tänkbara sätt, och det var helt fantastiskt att veta att vi hade en egen hund som väntade på oss när vi kom tillbaka hem.

Att Musse är litet till åren kommen, och den tid vi har framför oss tillsammans rimligen är begränsad, uppvägs hundra gånger om av allt han nu ger oss och det vi känner att vi kan ge honom. Vilken hund vi har fått! Han är helt underbar. En idealhund. Han är pigg, glad och positiv, otroligt snäll, försynt och tillgiven, klok och lydig, stabil och orädd. Han charmar alla som träffar honom, såväl människor som hundar. Han tycker om de flesta andra hundar och gör ingen större skillnad på små och stora, tjejer och killar. Ytterst sällan gurglar han litet och skäller vid möten med andra hundar. Ofta intar han lekställning och gnäller av iver att få komma fram och hälsa. En ny kompis han fått är en jättetrevlig papillonkille som bor i grannskapet. En annan hund som han uppskattar mycket är en riktigt stor, glad, lekfull och litet burdus New Foundlandstjej på 8 månader.

Musse älskar att vara ute. Han kan gå hur länge som helst och tycks njuta i fulla drag. Vi får fyra promenader om dagen på sammanlagt minst tre timmar, men han tycker nog att mattarna gott kunde kosta på sig att gå ytterligare någon timme. Han verkar aldrig bli trött utan travar målmedvetet på med vägvinnande steg. När han kommer hem skuttar han glatt och lätt uppför alla trapporna (vi bor tre trappor upp utan hiss) trots sin aktningsvärda ålder, sina korta ben och trots att veterinären konstaterat blåsljud på hjärtat. Det senare oroade mig litet i början, så de första dagarna blev han buren uppför trapporna… men det visade han snart med bestämdhet att han tyckte var ganska löjligt!

Efter en lång promenad på drygt en timme är det absolut inte så att vår gamla Musse vill gå och vila när han kommer hem. Icke då! Då vill han gärna leta litet godis, om någon snäll matte kan tänka sig att gömma, eller bli aktiverad på något annat sätt. Sedan vill han leka med sin mjukisleksak i form av en tigersvans. Och då ska gudarna veta att det går vilt till! Efter den leken går han gärna och sover på någon av sina tre favoritplatser. Vilken han väljer beror på tid på dygnet och var mattarna befinner sig. Det är antingen den egna sängen i hallen med utsikt mot köket och ytterdörren eller TV-fåtöljen eller mattes säng som gäller.

Musse har haft en del bekymmer med sin mage, så han får dietkost och inte så mycket åt gången utan i stället flera gånger per dag, närmare bestämt fyra gånger. Det i kombination med att han nog inte längre är så stressad har gjort att det nu bara blir bättre och bättre. Han har inte alla sina tänder kvar. En lucka mellan tänderna gör att den lilla röda tungan "ramlar" ut när han är riktigt avslappnad, och då är han helt oemotståndligt söt!

Som väntat har det inte varit några som helst problem med Musse och Rasmus. Rasmus är visserligen fortfarande litet avvaktande, men Musse är hur snäll som helst och visar tydligt på hundars vis att han inte är fientligt inställd. Ibland ligger han på behörigt avstånd och bara tittar intresserat på den konstiga lilla krabaten, men oftast bryr han sig inte så mycket om honom överhuvudtaget. När de möts på golvet gör han för det mesta en stor lov runt kaninen och tittar bort, eller så sätter han sig med ryggen mot Rasmus, för att visa att han inte är farlig. De har dock helt på egna initiativ hälsat på varandra nos mot nos några gånger, och efteråt har de båda sett på något vis förvånat lyckliga och stolta ut.

Ja, vårt liv har verkligen förändrats på ett positivt sätt med vår underbara Musse. Vi älskar honom och njuter av vartenda ögonblick tillsammans med honom.

Tack Hundstallet för att ni tänkte på oss! Och tack alla ni för det ni gör för så många hundar som på olika sätt farit illa och/eller inte längre har något hem! Ni gör ett helt fantastiskt jobb!

Annika