Attila kom med mamman till pojken som ägde honom. Pojken i familjen hade gått och köpt en hund utan mammans vetskap och efter en kort tid stod det klart för henne att hunden inte alls fick den omvårdnad som en hund behöver. Hon satte ner foten då hon insåg detta och var rådvill om hur hon skulle göra. Vi kände att här måste vi göra något för Attila så att han inte blir en hund som vandrar från hem till hem.

Här nedan berättar Attilas nya hem om hur deras möte gick till och hur han har det nu.

Patrik
Hundskötare

Jag och min son Lukas 15 år kommer nog aldrig att glömma första gången vi såg Attila på Hundstallet. Det var vid vårt intromöte i oktober -05 då vi hade bestämt oss för att bli doggywalkers - för hund på riktigt var vi inte redo att bli ännu. Vi hade under sommaren varit tvungna att låta vår älskade Lexus, en ChowChow hanne på endast 1½ år, få somna in pga av epilepsi som till slut blev både djur- och mäniskoplågeri.

Tillbaka till Doggywalker introduktionen, efter att ha fått regler mm genomgångna skulle vi få träffa på 2 hundar och gå en liten sväng. Ut kommer den mest underbara lilla amstaffblandning på ca 7 månader, gul m litet vitt, och med en otrolig ögonkontakt & försiktighet. Vi bara smälte.... satt på tunnelbanan hem och pratade om denna lilla underbara varelse. Men som jag konstaterade vi skall inte ha någon hund ännu!

Vi började som Doggywalkers, bokade upp oss på tider och träffade de mest underbara hundar; Ray, Daisy mfl. Under tiden fortsatte vi att prata om Attila och jag både sa och tänkte NEJ,,, inte ännu!

Men man skall aldrig säga aldrig heter det ju :-) Idag har denne underbare lille kille bott hos oss sen slutet av november. Han är både lätt och svår, det märks att han har ett förflutet bla så klarar han inte av ungdomsgäng som låter mycket, har luvor uppe eller mössor som är neddragna.

Mockaskor är goda och detsamma gäller plastlådor av olika slag, vårt hem är numera Attila säkrat.

Det där med andra hundar fungerar lite si & så, alla tikar har fungerat hittills och det är inga problem med stora hundar oberoende kön, det går bra med hannar som är Rottweiler, Grand Danois, Weimaran och Dobermann. Däremot har han svårt för små skällande hanhundar.

Han var "delvis tränad" när fick honom så vi har fått börja lite från början, men nu är han hur duktig som helst - fast det där med inkallning är inte hans starka sida så vi kör m sele och lång lina. På söndag börjar vi på kurs hos en instruktör som specialiserat sig på hundar av Amstaff/Pitbull typ, något som skall bli jättekul.

Attilas underbara ögon, bekymrade veck i pannan och stora livsglädje har verkligen ökat glädjen i vårt hem. Vi får flera skratt om dagen för tokigheter han hittar på.

Tack Hundstallet för att ni finns och tack för att ni ville anförtro Attila till oss.

/ Angela & Lukas