Joppe - Oktober 2006

Vår Indra tappade sin ”mamma” genom en olycklig skada. Vi tappade vår kära gamla Maja. Vi funderade länge på hur det skulle gå för Indra, men någon valp var aldrig aktuellt. Det visade sig att Indra inte tyckte om valpar. Istället sökte vi på nätet och hittade er hemsida, och där satt Joppe. Han var ungefär lika stor som Maja var, ingen valp men ändå ung och troligtvis full med energi. Det var en fullträff redan första gången vi träffade honom. Indra var avvaktande men inte elak eller rädd. Joppe var väldigt rädd om sin mat och det har varit lite stojigt kring maten. Jag bestämde att dom fick vara i var sitt rum och äta första tiden. Nu har Joppe upptäckt att ingen vill ha hans mat så nu kan han också äta i köket i lugn och ro. 

Tänk vad tiden gått fort, Joppe har redan varit hemma hos oss 4 veckor. Det har varit spännande veckor för oss alla. Joppe fann sig väl till rätta redan första dagen när vi kom hem. Efter 60 mils resa hoppade han ur bilen och var den som var först på bron. Han sprang in och sökte genom huset, åt sin middag, fick en kort promenad runt kvarteret och lade sig sen i fåtöljen och såg på tv med oss. Morgonen därpå väckte han mig med en tass i ansiktet och en stor blöt puss. Efter frukost fick Joppe och vår andra hund Indra en lång promenad i skogen. Sedan på eftermiddagen for vi till hundhörnan och klippte Joppes klor, det gick jättebra.

Ja så har då dagarna rullat på med promenader, lek, mat och bad. Efter 10 dagar tyckte jag att det var dags att Joppe skulle få leka fritt utan koppel på vissa ställen. Döm av min förvåning då det visade sig att han kom direkt vid inkallning. Jag bara ropade Joppe, kom får du godis. När han kom satte han sig på en gång bredvid mig. Visst har det gått åt mycket godis, men vad gör väl det när han är så duktig. Joppe har fått träffa lite olika hundar och det har alltid gått lika bra. Eftersom att Joppe inte kunde vara ensam hemma har vi varit mycket försiktiga med det, men han kan vara inne med Indra när jag hämtar posten, hänger tvätt eller gör något annat som tar max 10 minuter. Det har aldrig hänt någon olycka under den tiden och längre behöver dom inte vara själva. 

Det har visat sig att det finns en liten ”buse” bakom de bruna, bedjande ”tyck om mig” ögonen. Ibland sitter han framför mig och lägger huvudet på sned när jag pratar med honom. Rätt som det är kommer en tass upp på armen och en stor blöt puss. Man ska inte bli förvånad om man får någon leksak kastad på sig om Joppe vill leka. Reta Indra har han också lärt sig att göra. Oftast får hon en tass i huvudet eller en Joppenos i baken, men hon är inte sen att hänga på. Då kommer jaga leken fram på allvar, ut på altanen, in över sofforna, in i sovrummet, tillbaka ut på altanen, genom blommor och rabatter. Men vad gör det när dom har så roligt. Det här inträffar minst 2 gånger om dagen, oftast innan vi ska på promenad. Det är så roligt att dom har blivit så goda kompisar.

Joppe är en underbar hund med mycket bus och lek och en underbar kamrat till Indra som också blivit så mycket roligare. Dom är verkligen som bästa kompisar när dom ligger tillsammans och ”tvättar” varandras öron och ansikten. Att köpa hund från Hundstallet är det bästa vi gjort, för bättre än så här kan det inte bli. Vi rekommenderar andra att göra samma sak och vi har fått massor av frågor om hur vi gått tillväga. De allra flesta tycker att det är något bra vi gjort, och alla är imponerade på att Joppe själv är så glad, social, och nyfiken trots en jobbig start i livet. Vi är oerhört imponerade av ert arbete och er goda omsorg. En stor bukett rosor till er alla för ert enorma engagemang och för er vilja att hjälpa alla dessa hemlösa hundar.

Lycka till med ert arbete, vi tänker på er!

Kram från familjen och Joppe !!!