Ida som blev Saffran


Hej alla på Hundstallet!

SaffranHär kommer en hälsning från Linköping. Jo, jag har flyttat dit. Det skedde efter den fasansfulla torsdagen då jag blev opererad i magen, vad det nu skulle vara bra för, jag som var så pigg innan. På kvällen när jag bara ville sova så var filmkillarna där och filmade mig i mitt bedrövliga tillstånd, jag hade ju träffat dem tidigare så de fick hålla på och filma. Vad annat kunde jag göra. Där kom också en som kallade sig husse, han verkade snäll ända till han satte mig i en transportbur som han bar ut till en bil. Då fick jag panik, så husse släppte ut mig och jag fick sitta i hans knä. Det var tur att det inte var någon trafik att tala om och vi bara skulle till Kungsholmen den kvällen sa husse. På Kungsholmen skulle vi till Cissi som jag bodde hos förra helgen, det var bra för där kände jag igen mig och tyckte att det var lugnt och skönt.
Så kom natten. Det blev inte så mycket sova, vare sig för mig eller husse. Jag hade ont i magen, en tratt över huvudet, en främmande husse i sängen, det var inte kul helt enkelt. Jag försökte sova än här, än där. Ibland i sängen och ibland på golvet. En gång när jag sökte efter en bra sovplats så fastnade min tratt mellan en golvlampa och ett bordsben. Då var det kris men den snälla hussen kom och räddade mig.


På fredagen åkte vi vidare mot Linköping. På väg dit stannade vi på ett ställe som husse kallade landet. Där kunde jag gå ut och kolla lite. Passade på att kissa för första gången efter operationen, det var skööönt.
På landet finns många av mysiga dofter från andra djur, husse såg ett rådjur på tomten och sa att det var det som jag kände. Nu varken orkade eller fick jag jaga efter rådjuret, men nästa gång då…
Efter en kort promenad där jag mest blev buren åkte vi så vidare mot Linköping. Resan gick bra jag låg i min nya fina korg.


Den är mjuk och lite luddig, det lossnade lite ludd så jag nös flera gånger när jag låg i den. Men den ludden är nu borttagen med en dammsugare.
I mitt nya hem träffade jag matte. Hon är snäll, kanske lite svagare än husse, så där kan man nog få lite extra godis om man sköter sig.
Första eftermiddagen i Linköping var jag ganska så trött och det var skönt att få ligga på husses mage och sova middag.


Jag behöver inte ha tratten så mycket nu, för jag kollas hela tiden så jag inte ska komma åt det kliande såret. På natten var det meningen att jag skulle ligga i min fina korg men jag tyckte det var bättre med en säng och så fick det bli. Natten gick jätte bra, vi var ju lika trötta både husse och jag och vi sov gott hela natten. Men jag har en känsla av att det är tillfälligt det där med sängen, när det inte behövs någon tratt på natten så åker jag nog ner i korgen i köket, men den tiden den sorgen.

På lördagen var vi bortbjudna till någon som ska bli en kompis till mig, Gino heter han och han är en J.R. gubbe på 8 år. Han var jätteglad när han såg mig men jag morrade och skällde på honom så han skulle inse att det är jag som ska bestämma när jag blir helt återställd efter operationen. Matte tyckte att jag skämde ut mig. Nu fick jag sitta i husses knä hela tiden som Gino var inne. Jag ska ju inte röra mig så häftigt ännu. Så även där återstår en del att göra.
Natten till söndagen avlöpte även den helt utan dramatik.

Söndag. Jag har varit jätteduktig och inte kissat eller bajat inne någon gång ännu.
Maten är bra här. Ja, det är samma sorts mat som på Hundstallet men när den ställs fram så kan man ta några kulor och gå in i ett annat rum och lägga ner kulorn på en fin matta och äta där och när man kommer tillbaka till skålen så finns alla andra kulor kvar, det är ingen som har tagit en enda. Husse och matte äter något annat, vad har jag inte kommit underfund med ännu men jag vet att de har något som heter ost och det är ruggigt gott, likaså finns det något som kallas leverpastej där de gömmer min medicin. Den är också bra, hoppas på att få lite sådant även utan medicin en dag.
På söndagskvällen hände det som inte får hända. Husse och jag hade varit ute på en kort runda i min närmaste skog och rastat. Och där är så mycket att kolla på så jag glömde att kissa. Och det såg inte husse i mörkret. Men när matte och husse satt sig till bords och börjat äta, ja då gick det inte att hålla tillbaka längre. Jag och husse åkte på en extra promenad och matte fixade dynan som nu fick åka i tvättmaskinen
för första gången. M.a.o. ingen större fara, bara deras mat som blev lite kall.
Nu ska matte vara hemma hos mig några dagar på heltid, det blir nog bra. Sedan får jag nog vara ensam några timmar om dagen. Det kan nog vara skönt det också.

Söndag 19 nov –06

Nu har der gått ytterligare en vecka i mitt nya hem. Det har väl inte varit helt utan missöden men i stort sätt bra.

Det är fortfarande jobbigt att möta andra hundar. Jag vet ju inte om de är vänligt
sinnade eller om jag måste vara på min vakt. Så för säkerhetsskull så skäller jag hysteriskt på allt och alla på fyra ben och tanter med rollator, vad det nu är för konstig sak Måndag och tisdag gick ganska bra, matte och jag var hemma och bara slappade. Det var sönt att få bo in sig tillsammans med någon.
Men säg den lycka som är evig.
Så kom den svarta onsdagen.
Den dagen gick det mesta fel.
Jag kom i fullkomlig otakt med kissandet i förhållande till promenaderna. En gång när vi varit ute i nästan en timma utan att ha kissat så blev jag så vansinnigt kissnödig när jag kom upp i mattes säng. Där var så mjukt och mysigt att det inte gick att stoppa. Matte var vansinnig och nästan kastade ner mig i köket. Då hände något spännande på gatan och jag ville kolla genom fönstret. Inget konstigt med det. Matte var ju uppe och fixade med sin säng så hon skulle inte märka om jag smet upp på bordet där jag inte får vara. Då utbröt det stora kauset, i hoppet mot bordet fastnade jag lite, bara lite, i en lampsladd. Lampan for i golvet och det blev mörkt, men man såg bra ut genom fönstret när det blev mörkare i rummet. Nu kom matte farande. Det verkade som om hon visste att lampan hade trillat ner på golvet. Plötsligt insåg jag att jag låg ruggigt risigt till så jag skyndade mig ner på golvet. Nu är det ju så att en olycka sällan kommer ensam. På nervägen fastnade jag i gästa sladd. Det var mattes mobil som låg på laddning. Den hade redan varit ute för en olycka och klarat sig som genom ett under. Så nu trodde matte att den dog på riktig, men lite får de väl tåla.
Husse kom hem sent på kvällen så jag hade ingen att ty mig till och det var ganska jobbig. Matte kunde ha åkt tillbaka med mig samma kväll, det kände ja allt. Ja, det var ingen bra onsdag.

Problemet med andra hundar börjar att minska. Jag har nu träffat grannen, en stor Tollare. Han heter Cilli och han är jättesnäll. Även om jag skäller så ilsket som jag bara kan så bryr han sig inte. Det är nästan retligt. Så jag han nästan slutat att skälla på honom. Vi gick på kvällspromenad i fredags och det gick jättebra.

I lördags var husse och jag på promenad i skogen. Då kom det en stor vit Pudel löst springande. När den kom tillräckligt nära och inte backade när jag morrade så försökte jag bita honom. Men försök att bita en pudel som har en päls som är hur tjock som hälst. Man får bara en massa ludd i munnen. Men på något konstigt sätt fattade han att han kommit för nära så han gav sig och satte sig en bit bort och tittade. Han undrade nog vad som hände.

Sedan kom där en Rottweiler, en kille på två år, hann ville leka med mig. Men du, de där är stora, så jag vågade inte leka med honom. Så han fick den sedvanliga utskällningen. Sedan sa hans husse att han skulle lägga sig ner och det gjorde han. Då passade jag på att gå fram och nosa på honom, han var ju mindre när han låg. Jag ställde mig med framtassarna på hans rygg, det knappt att jag nådde upp. Då vände han på sitt stora huvud och skulle nosa på mig. Då bet jag honom lite i läppen så han skulle förstå att det var jag som bestämde. Och han verkade fatta det. Det var en trevlig kille, Zack heter han och vi skulle nog kunna bli kompisar.
Igår på söndagen var husse och jag i Vadstena och hälsade på Sixten. Jag ska bo hos honom under julen när husse och matte ska åka bort några dagar. Det gick inte att boka om tågbiljetter till hundkupé.

Sixten är en ganska tuff Border Terier. Så hussar och mattar var nog ganska så osäkra på hur detta möte skulle gå. Men, bara jag fått tala om vem som bestämde så var det inga problem längre. När vi varit på promenad och kom in fick jag både låna hans märgben och hans husses knä. Ja han tyckte nog om mig för han var och slickade på min nos flera gånger.
På söndagsförmiddagen var jag med på min första tipspromenad tillsammans med Cilli. Det gick kanonbra. Jag morrade bara åt honom en gång i början. Men det är som att han inte bryr sig så det är nog ingen mening med att hålla på med det mer.

Tipset gick ganska bra, alla hade 11 rätt utom husse och jag. Vi hade 10 rätt för husse skrev en 2: a i X rutan. Han skyllde det på att jag drog i kopplet just som han skrev. Men vadå, ska han inte klara av att hålla emot mig. Nä, skyll… säger jag bara.
Men vi hade ju igentligen 11 rätt vi också.
Saffran