En hälsning till hundstallet!

När jag först blev tillfrågad om att bli månadens hund var jag lite skeptisk. Jag vet inte om jag är redo att möta uppståndelsen kring att synas på Internet med bild och allt men mammsen och pappsen lyckades övertala mig. Så jag skall göra mitt bästa, vad gör man inte för sina gamla kompisar på Hundstallet.

Det är bara lite över en månad sedan jag flyttade från Hundstallet till min nya familj. Jag är naturligtvis familjens medelpunkt och så finns det två andra som ger mig mat, öppnar dörrarna när jag behöver gå ut och bjuder på godis när jag är duktig. Min nya familj har berättat att de har varit på Hundstallet mycket innan de träffade mig. Nästan varje vardag i flera månader i sträck . Så de måste verkligen gilla hundar, och det känns ju tryggt. De har tydligen haft flera favorithundar på Hundstallet, men efter hand som hundarna lämnade Hundstallet av en eller annan anledning kände de allt mer att de ville ha en helt egen hund. Vilken tur då att jag och mina syskon kom in tillsammans med min mamma Citty, och att Patrik och de andra hundskötarna matchade ihop mig med min nya familj!

När jag först kom till det nya hemmet fanns det jättemycket nytt att upptäcka. Det fanns t.ex. hur många saker som helst att tugga och kissa på. Vissa saker får jag som tur är tugga på, bl a en Karlsson på taket-docka som jag verkligen gillar. Men allra mest gillar jag att tugga på skor. Synd bara att de tillhör gruppen ej tuggtillåtet, det blir sånt liv på mammsen och pappsen varje gång jag sätter tänderna i en smaskig doja. En annan sak som jag märkt här hemma är att det inte finns några mattor alls. Jag vet inte riktigt varför, men mammsen sa att hon lade ner alla mattor i källaren innan jag flyttade in – vad det nu ska vara bra för?!? Nu måste jag ju kissa rakt ner på parkettgolvet istället, så jag brukar försöka hålla mig tills jag kommer ut på mjuka gräset.

För några veckor sedan tog pappsen mig till veterinären. Det var inte så läskigt, trots att de tog tempen och gav mig en spruta. Veterinären sa att jag lät som en riktig Dobermann. Inte för att jag förstod riktigt vad hon menade med det, jag försökte ju bara säga min mening. Det gör jag faktiskt ganska ofta.

Dagen efter jag hade fått min spruta firade vi genom att åka till Hundön ute vid Drottningholms slott. Det var så himlas skoj! Jag träffade en jättestor vit kille som heter Birk. Visst var han lite i största laget, men vi hade jättekul. Och när han blev alltför närgången kunde jag gömma mig under en parkbänk där han inte kunde komma åt mig. Efter det har vi varit på Hundön flera gånger, och det är ett superställe!

Men hallå, jag har ju glömt att berätta om min allra bästa kompis Leo! Han är en superläcker sex månader gammal Border Collie som jag funderar på att fråga chans på när jag blir lite äldre… Leo och jag brukar leka varje dag. Det allra bästa är att vi bor grannar och ibland får jag t o m bo hos honom när mammsen och pappsen ska iväg på nåt som jag inte kan följa med på. Den typen av tillställningar får de gärna åka på ofta tycker jag.

En gång när de var iväg en helg fick jag inte bo hos Leo utan följa med mammsens föräldrar till landet i skärgården. Där var det kanonmysigt! En jättestor skog som jag hade helt för mig själv, och gott om mattor att kissa på. Jag trivdes dessutom extra bra eftersom de inte var lika stränga som mammsen och pappsen. Jag lyckades smita upp på köksbordet och sno människofrukost fast att det inte var mattid. Senare på dan knuffade jag i mammsens 8-åriga lillasyster i insjön, och passade på att ta ett premiärdopp jag med. Det blev lite tjo och tjim, men det gjorde det bara ännu roligare. Jag längtar redan efter att få åka ut dit igen och busa!

Det bästa med ett nytt hem är nog ändå att min nya familj har så mycket tid att leka och lära mig massa nya saker. Mammsen och pappsen har en liten mojäng som de klickar med när jag gör något bra. Så när jag hör den ligga och skramla i fickan anstränger jag mig alltid extra mycket för att vara duktig. Förr eller senare klickar den till och då får jag jättegott godis.

I den här familjen är vi nästan alltid tillsammans och tränar och leker, och om mammsen och pappsen någon gång lämnar mig själv känner jag inte ett dugg orolig eftersom jag vet att de alltid kommer tillbaka snart. En annan sak som är rolig med mitt nya hem är alla trevliga hundar som jag kan springa lös och leka med. Jag rekommenderar därför alla er andra hundar på Hundstallet att skaffa en egen familj så ni får det lika kul som mig.

Nä, nu måste jag gå och lägga mig och vila efter en lång dag tillsammans med Leo. Vi var nämligen och tittade på en lydnadstävling på en brukshundsklubb. Mammsen föreslog att jag skulle träna till klass ett, men hon säger att jag måste gå på valpkurs först och bli lite äldre. Fnys!!! Jag tycker redan att jag kan allt, men vill min nya familj nu gå kurs får jag väl hänga på och visa var skåpet skall stå.

Stora härliga hälsningar!
Smilla