Vår första tid med den gudomliga Simone.

Vi hade bestämt efter en tids tänkande att nu var vi mogna att ha hund. Vi hade katter tidigare, den senaste blev 14,5 år o saknaden finns där än .

Vi var beredda att få vänta en tid efter att ha anmält intresset hos Hundstallet, men så efter bara 10 dagar fick vi komma för att se på Simone, 4 årig labradortjej. Pirrigt kändes det allt, men vilken fin hund vi mötte och hon fick följa med hem över helgen på prov. Snart hade vi blivit kompisar och under första veckan bevakade hon oss, vi skulle väl inte gå ifrån henne, vi gick på toa tillsammans, till tvättstugan, till bastun följdes vi åt.

Dagarna rann iväg och nu efter sex veckor känns det som vi alltid hade haft Sim, som vi kallar henne. Hon ligger på dubbelsängen på dagtid men sover i köket på sin bädd på nätterna och när vi äter ligger hon under bordet men tigger inte o det vill vi ju inte att hon ska heller. Hon får en o annan godbit ändå före eller efter vår måltid eller när jag lagar mat.

Det roligaste är för henne att efter promenader få springa fritt bakom vårt hus på stora ängen o nosa i alla sorkhål, springa o hämta pinnar - o som hon springer – som en blixt o vänder snabbt tillbaka på inkallning, hoppa o fånga snöbollar i luften, skoj.

Hon är så lättsam, lydig men tar sig för när tillfället ges. En dag hade jag lämnat en påse nylagade köttbullar att kallna på arbetsbänken, gick ifrån ett par minuter till nedervåningen och frestelsen var väl för stor, 6 köttbullar av 24 låg kvar i påsen på samma plats där jag hade lämnat dem. En skamsen mätt Simone låg mycket platt på min säng. Det syntes att hon visste sig ha gjort något dumt. Men så är det, lite hyss ska väl göras ibland, det blir roliga minnen av det.

Nu har vi alltså en härlig kompis, som tar oss med på många fina promenader och alltid välkomnar oss när vi har varit hemifrån , och att hon saknar oss när vi någon gång lämnar henne hemma och uträttar något där hon inte kan vara med, för då ligger hon på sängen med mattes toffla bredvid sig. Vaktar o ger skall, när någon hon inte känner, kommer på trappan, det kan hon.

Lite jobb har vi också, mest ovana matte o husse: möta andra hundar, olika går det från gång till gång, ibland med skall ibland utan, vi jobbar på det.

Vi hade inte kunnat få en trevligare hund till oss, så : Tack Hundstallet för vår härliga Sim.

En mycket nöjd matte Liisa o husse Stickan