Jag sitter i min kökssoffa och utanför är det mörk januarikväll. På höger sida av soffan, i sitt hörn, ligger min Sharki. Det är han som är månadens hund.

Vi som jobbar på Hundstallet träffar många hundar och vi gillar dem allihop. Noggrant arbete läggs ned på att matcha våra omplaceringshundar med rätt familj. Är man liten, lugn och snäll brukar det gå fort. Är man allt det motsatta brukar det ta lite längre tid. Men förr eller senare lyckas vi hitta rätt hem.

Jag och min fru har 4 (snart 5) egna hundar i vår familj. Två av dessa har blivit omhändertagna från sina tidigare ägare pga vanvård. Den som bott längst hos oss heter Sharki, och kom in i våra liv för snart 6 år sedan.

Vi hade då bara en hund, vår Bullterriertik Berta, som i höst fyller 16 år. Vi hade bara ett par månader innan fått ta det svåra beslutet att låta Pitbullterriern Simba somna in. Han hade svåra ryggproblem som gradvis blev värre och värre.

Min fru var inte särskilt sugen på fler storvuxna hanar av kamphundstyp. Värst är nästan de fördomar man som kamphundsägare möter. Men det är en annan historia. Det är ju Sharki vi ska berätta om. Nåväl, vår rara Berta fungerar med alla hundar, oavsett ras och storlek. Hon är inte särskilt intresserad av dem. Vi har på alla år aldrig sett henne leka med en annan hund. Hon har alltid föredragit oss tvåbenta.


Sharki kom till Stallet som vanvårdsärende. En stor, glad hund. En blandras med kamphundsinslag. Alldeles för stark för sitt eget bästa. Han drog omkull alla. Första gången jag tog med honom till den stora hundrastgården och släppte honom lös så sprang han runt runt helt galen av glädje. Föreställ er tjuren Ferdinand när han av misstag sätter sig på en humla på julafton. Jag minns att jag tänkte, att jag kommer aldrig att lyckas fånga in honom. Men det gick bra till slut. Men det tog sin tid. Tur att han är så sällskaplig, och att det finns Frolic.

Det dröjde inte länge förrän han fick följa med oss till landstället i Bergslagen över helgen. Vi tror att han var runt året gammal då, eftersom han var så barnslig. Vi såg vår Berta leka och göra förtjusta ”bullesnurrar” Hon var helt otippat överförtjust – såklart att han blev kvar. 43 kilo kärlek, alldeles för stark och hårdhänt för sitt eget bästa. Han välte Berta upp och ned hur många gånger som helst. Glad i att bajsa inne och en oöverträffad hejare på att strimla filtar och kuddar till trasor. Ett annat nöje är att knycka mössor och vantar från intet ont anande förbipasserande. Nu har han med ålderns rätt blivit lugnare. Men bara lite, emellanåt så kan han inte hejda sig. Sharki har varit med oss alla dagar och nätter utom en natt för två år sedan då vi tog flyget till Vilhelmina för att hämta hem vår senaste hund, en italiensk vinthund.

Sharki gillar Xintra (min kollega Jennys schäfertik), resten av familjens hundar, plättar, Mamma Scans köttbullar, springa lös, att sova under täcket i sängen samt att kolla in hundar på TV. Han skiljer direkt ut hundar från andra djur.

Sharki ogillar fyrverkerier och att åka båt (usch vad det gungar, bättre att stanna på land) samt när någon annan av familjens hundar av misstag har tagit hans hörn i kökssoffan i besittning.

Nu ska vi strax gå ut på kvällspromenad.

Om någon skulle fråga min fru vad som är det bästa med mitt jobb som hundskötare på Hundstallet så vet jag vad hon kommer att svara – Sharki, världens bästa och mest kärleksfulla hund.

Vov vov från Sharki.

Petter, hundskötare på Hundstallet.