I somras kom hunden Tinto (numera heter han Tintin) in i mitt liv. Han var en tvåårig Parson-Jack Russel pojke som kommit till hundstallet för omplacering, Jag hade turen att få ha honom som permishund och föll snabbt för hans snälla, busiga och intelligenta personlighet. En förfrågan gjordes till hundstallet och han blev min.

Tintin visade sig vara en hund med många talanger bland annat läs och skrivkunnighet samt datorvana. Han har själv velat berätta lite om sin nya tillvaro.

Jag vill också passa på att ge hundstallet en eloge för den engagerade, seriösa och professionella verksamhet ni bedriver.

Vänliga hälsningar
Karin

---

Hej alla på Hundstallet !…
Tänkte skriva några rader och berätta lite om hur jag har det .

Sedan jag lämnade er och alla hundkollegorna har jag flyttat till ett eget hus, där matte också bor. Nära huset ligger en stor sjö jag badat i några gånger. Där finns också fält, skogar, får, hästar och massor med intressanta lukter. På gräsmattan utanför huset kan man både rulla sig och gräva hål. Tyvärr omges den av ett alltför högt staket så jag får stanna innanför grinden för att hålla koll på grannar, katter och andra hundar.

Matte behöver mycket motion. Jag går många och långa promenader med henne. Jag har fått lov att gå ett flertal kurser med matte för att hon ska lära sig att ge mig korv och köttbullar tillräckligt snabbt och ofta. Nu har jag tränat upp hennes snabbhet och utdelningsfrekvens ganska bra. Eftersom hon även behöver träna hjärnan passar jag på att öva henne på hundmöten under våra promenader. Då kan hon bli väldigt snabb med korvbitarna. Det är trevligt att gå kurs, man får godis och man får träffa snygga tjejer.

Just nu håller jag på och lär matte någonting som kallas apportering. Jag förstår precis vad det går ut på, men det tänker jag inte tala om. Matte ska få dela upp inlärningen i många delmoment. Så att vi kan hålla på länge och det går åt massor med korv.

Vi har också varit med på en spårkurs. Matte hade packat en väska med spännande saker vi skulle ha med oss på kursen. Jag packade upp allting ett par gånger på morgonen, bara för att kolla att hon inte glömt något. Där fanns bland annat en stor påse med korv och ost och köttbullar. - Den åt jag upp- Jag fick himla ont i magen. Men det var det värt.

På kursen fick vi sitta i någonting som kallades basläger. Där hade vi hundkollegor tävling i skällning. Det var roligt. Jag låg nog ganska bra till för en grenseger i uthållighet. Själva spårningen var busenkel. Det låg visserligen några ointressanta grejer i spåret. Jag nosade på dom för då fick jag korv (annars hade jag struntat i det).

På dagarna när matte jobbar är jag hos min dagmatte. Vi promenerar mycket, gör långa utflykter och plockar bär och svamp. Jag plockar inte så mycket. Men gör mig nyttig på andra sätt. Uppfostrar ekorrar och så där.

På sista tiden har hon tagit in mossa, som hon klämt ner i små lådor tillsamman med stearinljus och svampar som är röda med vita prickar. Dom brukar jag ta bort. Det är ju inte riktig svamp. Stearinljus, förövrigt, är en delikatess jag varmt kan rekommendera. Jag är också noga med att kontrollera hennes krukväxter; jordkvallité , tuggmotstånd osv.

Min dagmattes granne har en Borderterrier tik, Smulan, som jag leker med nästan varje dag. Smulan är väldigt intresserad av mig, fattas bara annat, och jag vill ju inte vara oartig. Annars föredrar jag lite större damer. Exempelvis ett rekorderligt fruntimmer av rasen Old English Sheepdog som jag brukar träffa i caféet på stallet där matte rider. Om jag står på bakbenen når jag precis upp att pussa henne på öronen. Tyvärr verkar hon vara mer intresserad av bullar och mackor än av mig.

Hästarna, som bor i stallet, är några märkliga varelser. Dom både luktar och låter konstigt, men producerar en del läckerheter. Som jag dock får njuta av i smyg då matte av någon anledning alltid försöker hindra mig från att ta en smakbit.

Jag har samlat på mig en hel del leksaker, men jag tröttnar på dem ganska snabbt. Det roligaste jag vet är att ta saker jag inte får tex, vantar och strumpor. Endast fantasin sätter gränser för vad man kan göra med en rulle maskeringstejp. Matte blir galen och jagar mig genom hela huset. Det är superkul!

Jag tycker ibland att matportionerna är snålt tilltagna. Men hur jag än bär mig åt får jag ingen påfyllning. Det hjälper inte ens att ta matskålen mellan tänderna, bära iväg den och släppa den på mattes fötter. Inte undra på att man måste försöka förse sig själv. Soppåsen brukar ge en del bra fynd.

Kvinnor och bilkörning skulle jag väl säga något om. Matte förstår inte alls att hon behöver assistans. Mina avsikter var bara de bästa men matte svarade med att sätta mig i en bur. Med argument som ”du är bara en hund, du har inte körkort, du når inte ens ned till pedalerna”. Av ren protest sitter jag alldeles tyst i min bur. Hon får klara sig bäst hon kan.

Mattes syster har varit här på besök. Det var en sympatisk person. Hon förstod att jag måste få hoppa upp i kökssoffan. Hur ska jag annars nå upp till fönstret så att jag kan se ut? Jag når dessutom upp till köksbordet. Där det finns mycket av intresse, bland annat några platta runda saker i rotting som knastrar ljuvligt mellan tänderna.

När matte var i väg till stallet, var jag hemma och passade systern. Det var utomordentligt trevligt. Jag passade på att ligga i alla möblerna och att äta lite ost. Den stod ju framme på köksbordet. Då är det väl bara att ta? Eller hur? Visserligen låg osten i en kupa av glas, men den gick inte ens sönder när jag drog ner den i golvet.

Det började med kökssoffan och nu ligger jag i nästan alla möbler. Men jag låter matte sova i min säng fast matte påstår att det är hennes. Brer hon ut sig kliver jag lite på henne, så makar hon på sig.

Nu måste jag sluta. Matte skramlar med kopplet. Det betyder att hon vill gå ut. Jag behöver också kolla av dikena och lämna lite hälsningar till kollegorna.

Det var helt ok att bo hos er. Den korta tid jag gjorde det. Men jag tycker nog att jag får mer utlopp för min kreativitet där jag bor nu. Så måste jag förstås ta hand om matte. Hon skulle nog inte klara sig utan mig.


Hälsningar och svansviftningar

Tintin