Trollet är en Japanese chin tik på 12 år. Hon kom till Hundstallet för ca ett år sedan som hittehund. Efter att ha tillbringat några dagar på polisstationen utan att någon ägare hade hört av sig så kördes hon till Hundstallet. I örat hade hon en tatuering som var svår att tyda, på den troliga öronmärkningen fanns det ingen registrerad ägare.

Trollet hade varit på Hundstallet några dagar när jag kom in för att jobba. I boxen låg en liten hund och sov, ovetandes om att jag stod och tittade på henne, Trollet är nämligen nästintill döv och märkte inte att jag kom. Just då hade vi för ovanlighetens skull ett gäng med småhundar inne. När vi skulle rasta dem så tog vi hela gänget ner till rastgården för att dom skulle få springa av sig. Alla hade jättekul, utom Trollet som snabbt tog sig till utkanten, långt bort från både hundar och oss hundskötare. Jag hade funderat på att skaffa en liten hund ett tag och gjorde allt för att smöra in mig hos Trollet, även om en hund snabbt fäster sig vid sin ägare så vill man gärna bli ”vald” tillbaka. Några sådana tecken fick jag inte från denna lilla osäkra hund. Jag valde ändå att ta med henne hem, kanske skulle hon smälta efter några dagar. Hon tydde sig snabbt till mig och min schäferblandning och följde tappert med ut på långpromenaderna. På en av långpromenaderna de första dagarna började hon se lite trött ut efter 45 minuters promenad, så jag lyfte upp henne i famnen för att hon skulle få vila lite, hon somnade direkt!

När en hittehund har varit på stallet i 10 dagar så brukar man begära överlåtelse av polisen för att man ska kunna omplacera hunden, något vi även gjorde. Trollet hade inte riktigt oddsen på sin sida. Hon var inte bara 11 år och döv, hon hade även ett kraftigt blåsljud på hjärtat och ett stort navelbråck. Småhundar är oftast väldigt lätta att omplacera, men gamla hundar som dessutom är sjuka på något sätt brukar vara mycket svårare att hitta hem till. Vi det här laget hade Trollet charmat både mig och min sambo (som egentligen tyckte att en hund var mer än nog!) och efter lite övertalning från min sida så fick hon flytta in permanent.

Trollet har gjort enorma framsteg det senaste året. Med teckenspråk vid inkallning och godisbitar vid kontakt så har jag en hund som går lös vid min sida, förutom när det luktar väldigt gott vid något träd eller en sten, då får man gott vänta! En tretimmarspromenad klarar hon utan problem, och hon vill absolut inte bli buren för en vilopaus! Stora ängar och skogsstigar är det bästa som finns, då får hon ”busryck” och springer runt, runt, runt! Kylskåpet bevakas ständigt, hur djupt hon än sover så ”hör” hon alltid på något mystiskt sätt att man går till köket, då är hörseln på topp! Främmande människor är inte längre ett problem, gäster möts alltid med en svansviftning, särskilt om dom bjuder på en liten godbit först!

När vi skaffade Trollet trodde vi att det var en sjuk gammal dam som flyttade in, som skulle orka hänga med i något år innan alla de problem hon hade skulle komma ikapp henne. Idag är hon en väldigt pigg liten fröken som har många år framför sig, framför kylskåpet, springandes på ängarna eller nosandes på ett träd!

Madeleine, hundskötare på Hundstallet