Hej! Jag heter Pricken. Här är berättelsen om hur jag fick en ny matte, husse och hundkompis.

Några dagar innan jag flyttade besökte jag en veterinär som klämde och kände på mig överallt för att konstatera om jag var frisk eller inte. Jag var frisk som en nötkärna! Bada fick jag också göra. Nu började jag ana att något var på gång.

Vid halv tolvtiden, lördagen den 17e januari, ringde det på dörren till Hundstallet och in kom min (förhoppningsvis) nya matte och husse. Jag kunde inte se dem bara höra att någon kom eftersom det var en dörr i vägen.

Jessica, som tog emot besökarna, visade dem in i ett rum intill mitt. Hon berättade allt hon visste om mig och berättade även hur söt jag är. Jessica hämtade in mig till besökarna och jag höll upp tassen för dem så att besökarna också skulle tycka jag var söt.

Efter det gick vi på en liten promenad och jag uppförde mig jättefint. När vi kom tillbaka till Hundstallet fick besökarna frågan: Tror ni att Pricken skulle passa in hos er? Jag höll andan en stund och när de svarade ja kändes det jättebra.

Resan till mitt nya hem ute på landet, i närheten av Eskilstuna, gick bra. Matte satt hos mig i baksätet i fall jag skulle bli ledsen eller må illa. Men jag klarade mig. Jag lade mig i stället i mattes knä och slumrade till en stund...

När vi kom hem så var min nya hundkompis (en cocker spaniel hane) ute för att ta emot oss. Husse och matte tyckte det var bäst att vi fick hälsa utomhus först. Vi kom överens direkt.

Nu har jag funnit mig väl tillrätta och lärt mig en massa nya saker om vad man får och inte får göra. Både inne och ute. På promenaderna uppför jag mig inte lika bra längre. Det är full fart framåt som gäller numer. Inne får jag också mina ryck och far från rum till rum i turbofart. Jag och Molle (som min hundkompis heter) leker också men inte i samma tempo. När jag har för mycket energi får jag leka själv. Han tycker att jag kan bli lite jobbig då och lägger sig hos matte tills jag rasat av mig den värsta energin.

Cocker spaniels är kända för att äta fort, men jag är snabbare. Synd bara att jag måste vänta tills Molle ätit färdigt innan jag får kolla om han möjligtvis lämnat något till mig i sin skål…

Jag vill inte flytta om någon skulle fråga. Jag har äntligen fått en egen familj där jag trivs.

/Pricken