Drömmen om en egen hund hade funnits länge. Och den hade varit nära att slå in flera gånger. Men när den väl till slut blev sann så var det faktiskt på mammas initiativ. En helgmorgon när jag vaknade satt hon vid datorn och kollade på Hundstallets hemsida. Mitt hjärta hoppade till. Drömde jag?

Vi hade sedan tidigare varit väldigt intresserade av rasen Irish softcoated wheaten terrier, och tänka sig, det var just en sådan vovve hon satt och tittade på!

Tidigare hade idén om hund stupat på att min mamma inte velat ha en valp. Men det här var inte en valp, utan en nästan 11 år gammal hund. Att den var så pass gammal var absolut inget problem - för även om vi inte skulle få så många år tillsammans, skulle de bli de allra bästa åren.

Så fort det blev telefontid ringde vi Hundstallet och bokade tid för en intervju. Efter det mötet tog det inte lång tid förrän vi fick åka tillbaka och träffa den gamle gubbjycken. Han var på prov hos oss i fyra dagar - även om vi redan hade bestämt oss för att erbjuda honom en plats i vår familj.

Nicko är en pigg och fräsch hund, som har mycket av valpsinnet kvar. Flera gånger i veckan händer det att folk bara måste fråga om det är en valp som går så glatt bredvid mig.

Vi vill tacka er på Hundstallet för att ni gav Nicko en andra chans och oss möjligheten att njuta av detta charmtroll!

Hjärtliga hälsningar från,
Nicko och mattarna Maria, Pia och Filippa.