En sensommardag kom polisen till oss med en åtta veckor gammal svart och vit valp. Mimmi blev hennes namn. Hon var rädd och hade blödande öron efter att hennes ägare skurit av dem. Trots smärtan i de såriga öronen tydde hon sig snabbt till den som pysslade om henne och gav henne kärlek - godtrogen som valpar är.

Öronen läkte ganska fort och likaså det brustna förtroendet för människor. Vi hade snart en glad liten tjej som for runt i Hundstallets lokaler och hittade på hyss, som att dra ut papperskorgar och bita våra fötter. Och när hon sökte tröst och värme kröp hon gärna upp i någons knä. Alla minns vi Mimmi!

/ Hundskötarna

Den sjätte september möttes våra ögon för första gången. Jag, min man och vår blandras Ior besökte Hundstallet under Öppet Hus och sällade oss till ”klapphörnan”. Alldeles intill låg ”valphörnan” och det var där lilla Shira, som Mimmi numera heter, gick omkring. Det var kärlek vid första ögonkastet. Shira var så söt, trots sina avklippta öron. Jag var tvungen att få veta om hon redan hade fått en ny ägare. Det hade hon inte -men väldigt många var intresserade. Det dröjde inte många sekunder innan mitt namn sållade sig till intresselistan.

Till alla vårs stora sorg dog Iors livskamrat Milla för ett år sedan. När väl saknaden och sorgen lagt sig kände jag ett behov att skaffa en hund till. Ior kommer från Hundstallet, för sju år sedan, och med tanke på vilken fantastisk hund han är kändes det naturligt att åter söka sig till Hundstallet i jakten på en ny.

Via Hundstallets hemsida blev jag varse om en förfrågan om att som ägare till en Hundstallshund dyka upp under ÖppetHus. Vi nappade på det direkt och resten är historia... För det dröjde inte länge efter Öppet Hus innan en av hundskötarna hörde av sig och frågade om jag fortfarande var intresserad av Shira. Gissa om. Jag kände mig hedrad och hoppas och tror att det faktum att allting fungerat så bra med Ior spelat in.

Den 25 september var det äntligen dags att få hem Shira. Samma dag bar det iväg till sommarstugan i Småland. Med på resan var min syster, hennes hund Chino och Ior förstås. Resan ner gick bra och Shira sov mest hela tiden.Tre dagar med spring, lek och idogt utforskande av smålands skogar och stugans sängar visade sig var en perfekt start på bekantskapen för oss alla.

Väl hemma igen var det bara att dra igång med träning i vardagslydnad. Att gå i koppel var inte Shiras kopp te i början, men tack vare special halsband, godis, ögonkontakt och mycket beröm så går det allt bättre.

Shira är en envis och mycket intelligent tös. Hon har lärt sig ge tass och väntar snällt på ett ”var så god” när det vankas mat. Men en del av äran för detta ska onekligen Ior ha som är en utmärkt förebild som sakta men säkert börjat vänja sig vid och acceptera sin nya lekkamrat. De delar till och med korg ibland. Självklart har diverse prylar såsom tofflor, mjukisdjur och leksaker fallit offer för Shiras tugglust – hon är ju trots allt valp. Även krukor av modell större har fått finna sig i att kategoriseras som leksaker i Shiras värld. Men med ett knäpp med fingrarna är allt som behövs för att hon ska sluta busa.

En annan favorit är vår katt Zvante som både är kul att leka med och mysig att slappa bredvid. Shira är en mycket social och tillgiven hund. Hon älskar människor och särskilt barn. Och att en människa en gång valde att klippte hennes öron har hon lyckats glömma...

Nej, nu vankas det kvällspromenad.

Hälsningar från Shiras familj