Vi är familjen Carlsson i Skinnskatteberg i Västmanland och vi har vid skrivande stund haft Diesel i drygt två veckor. Nu ska vi berätta hur det gick till när vi blev med hund.

För två år sedan gick vår älskade schäfertik Sprätta bort och vi sade att vi inte skulle skaffa någon ny hund. Vi fick henne som fyraåring och hon blev en älskad familjemedlem. Sorgen efter henne har istället blivit ett vackert minne och nu två år senare började vi bli ”hundnödiga” igen. Vi letade på nätet och fann Diesel på Hundstallet. Vi föll för honom direkt och sade att honom och ingen annan får det bli. Vi fick veta att han redan var tingad och blev jättebesvikna. Men hör och häpna. Diesel kom tillbaka till Hundstallet och hundskötaren Caroline ringde upp oss och undrade om vi fortfarande var intresserade. Var vi fortfarande intresserade? Självklart!

Diesel fick först vara hemma hos oss på prov. Redan första dagen försökte han att äta upp vår katt... Vi hade kommit överens om att eftersom katten var här först så skulle hunden få flytta ifall det inte fungerade. Vi blev uppgivna och tankarna snurrade. Skulle vi behöva svika den stackars hunden som redan upplevt så mycket elände? Vi bestämde oss för att ge honom en ärlig chans och redan efter några dagar gjode han stora framsteg. Då var saken klar. Vi ville adoptera honom och han ville bli adopterad av oss. Det känns viktigt att nämna att Diesel också skulle vara nöjd med oss och inte bara vi med honom.

Diesel är en glad kille som älskar mat och skogspromenader, men vilken hund gör inte det? Han är fortfarande het på katten men vi slussar dem förbi varandra och det går bättre och bättre. En nackdel är att katten inte är van vid hundar. Katten var bara en liten kattunge när förra hunden dog, vilket försvårar det hela. Diesel klarar nu av att se katten gå förbi utan att göra utfall och skälla på henne. Vi väntar med konfrontation tills vi känner oss säkrare. Katten är ju för det mesta ute ändå.

Det är mycket som händer i Diesels liv just nu med ny miljö och alla hundar som han stöter på under promenaderna. Vi jobbar på det och gör framsteg. Ibland åker vi ut i ingenstans så att vi kan släppa honom lös. Det älskar han. Hemma är Diesel helcool, han ligger för det mesta och vilar. Han är en lugn och trygg men samtidigt nyfiken och uppmärksam hund.

Om han fortfarande är stentokig? Japp, det är han! Men vi älskar honom i alla fall.

Tack Hundstallet för allt ni har gjort för ”Disse” så att han kunde bli vår. /Familjen Carlsson