Vi fick reda på att Hundstallet finns genom TV-programmet "Hitta hem". Att skaffa hund hade varit på tapeten ett tag och vi hade bestämt oss för att ge en omplaceringshund en ljus framtid. Efter kontakt med Hundstallet om vilka önskemål på hund vi hade var det bara att vänta.

Två månader senare, vilket kändes som en evighet, ringde telefonen plötsligt en kväll. Efter samtalet, lite planering och fundering bestämde vi oss för att hämta hem vår nyfunna vän - en chihuahuavalp på fjorton veckor.

Ett par dagar senare begav vi oss till Hundstallet för att träffa hundskötaren Jessica, skriva på några papper och för att få träffa lilla Alma. In stiger den mest bedårande valp. Något sötare än henne finns inte. Vi föll pladask.

Sedan dess har hon kommit tillrätta med oss, och vi med henne utan några större problem. Hon blev fort rumsren, är otroligt lättlärd och hon är en väldigt pigg och busig hund.

Tack Hundstallet för jobbet ni gör och för att ni finns!

Vänliga hälsningar
Katrin och familj

Några ord från Alma.

Hej på er, och speciellt till Jessica!

Jag vill tacka alla er som har tagit hand om mig och för att ni såg till att jag fick ett bra hem. Jag trivs som fisken i vattnet! Fast inte bokstavligt talat...  Jag blir lite tjurig när stor- och lillmatte försöker bada mig. Usch! Det är inte skönt att bli blöt. Men jag brukar få beröm och uppmuntran så det går väl an ändå.

Omtyckt är jag. Jag får mycket kel och gos – vilket jag njuter av. Lillmatte har till och med sytt en säng till mig på syslöjden. En säng som är helt underbar!

Jag har skaffat mig nya fyrbenta vänner i grannskapet. Dvärgschnauzern Fanny är en av dem. Vi brukar busa väldigt mycket ihop.

Valptänderna är nästan borta och det ska verkligen bli skönt med nya starka tänder - som sitter kvar. I nuläget måste husse och matte krossa maten i en mortel, annars är det alldeles för svårt att äta.

Jag har funnit en toppenflock som jag vill stanna hos för evigt. Ibland möter vi en och annan person som vill att jag ska gå med i deras flock men matte har lovat och sagt att det är i vår flock jag hör hemma. Vilket känns tryggt.

Ibland kallar matte mig för ”mammagris” för att jag följer efter henne och ligger vid dörren när hon går iväg. Men jag kallar det kärlek! Jag trivs toppen här.

Pussar och kramar till er alla från Alma och flocken!