Hej, jag heter Sascha (före detta Lily) och bor på Ingarö. Min husse blev avtalspensionär i somras och gjorde till slut slag i saken och skaffade hund.

Han begav sig en dag till Hundstallet för en intervju med siktet inställt på en unghund runt året gammal. Under intervjun fick han frågan om han ville följa med in på hundgården för att klappa lite valpar. Där fanns jag med min mamma och fem kullsyskon. Några av mina kullsyskon var snabbt framme för att ställa in sig hos husse. Jag lät dem hållas - för jag är listigheten själv. Jag avvaktade en liten stund tills husse började bli mottaglig för intryck. Då passade jag på att göra tre närmanden med en riktigt blöt tunga så att han skulle lägga märke till just mig.

Och det gjorde han med besked. Den eftertraktade unghunden glömdes snabbt bort och en underbar valp i form av mig hämtades redan nästa dag. Så lindar man en husse runt lillklon.

Bilresan hem blev en skräckupplevelse. Men nu är den glömd och jag tycker det är jättemysigt att åka bil. Damsugaren var ocks- en skräckupplevelse. Men numera kan husse lyfta upp min svans med dammsugarmunstycket utan att jag flyttar på mig.

Här ute på vischan finns det jättestora gråa djur som jag är lite skrajsen för men som min kompis gråhunden skrattar lite försynt åt. Älgar heter dom visst och han brukar kuta runt varje höst och motionera dem. De lite mindre bruna sakerna med vackra ögon som springer så fort (de heter visst rådjur) är det ingen idé att springa efter. Sedan finns det några lattjo typer, lite luddiga och som fräser och skjuter rygg. De är roliga. Klättra i träd kan de också – eller det ser i alla fall jag till att de kan. Katt kallas de visst. De är i alla fall rätt hårda mot fåglarna som husse matar.

På dagarna brukar husse packa en ryggsäck med kaffe och mackor och så drar han och jag ut i skogarna här omkring. Vi letar reda på en lämplig stubbe till husse att sitta på och så delar vi på matsäcken. Han tar en macka till kaffet och resten av mackorna är destinerade till mig. Jag kommer inte över dem så lättvindligt, om ni tror det, utan får slita för brödfödan. Jag brukar få söka bakom stenar, uppe på grenar, under stubbrötter med mera för att få en mackbit. Och jag tycker det är jättekul!

Ibland tar vi bilen till ett naturreservat med utsikt över Nämdöfjärden. Där ser vi solen gå upp, vi tittar på sjöfågelsträck och en och annan örn. Har blivit hyfsat stor nu så jag utgör inte längre ett tilltänkt örnbyte, vilket höll på att hända när jag var tio veckor gammal och pytteliten.

Husse och jag har gått vardagslydnad för valp och nästa vecka ska vi börja gå en kurs i vardagslydnad för unghund. Husse tycker visst att han behöver det. På den parallella valpkursen visade det sig att ett av mina kullsyskon gick och hennes husse kontaktade oss för att föreslå ett möte. Så tack till Dag för att jag fick möjlighet att ha jätteskoj med Zita några gånger i vinter.

Jag gör mitt bästa för att hålla flåset uppe på husse genom att sno husses strumpor, raggsockor, klockradio, halsband, koppel och kuta runt och gömma sakerna lite här och där. Det är då jag får höra några av mina andra namn; Illbatting, Sur-mule, Knotta-Lotta och några till. Ombytta roller till det husse brukar kalla "Sök". Jag tror att det egentligen handlar om att han börjar bli lite senil och inte vet var han lägger grejerna. Men jag hjälper så gärna till, mot en muta i form av godis. Och så blir husse nöjd på köpet. Vid de tillfällena brukar mitt namn bli; Vacker snöflinga, Solstråle, Underbara hund och Toppenkotten.

Husse har en förmåga att gå vilse både på tomten och i angränsande skogsmarker. Då får jag efter en stund lukta på någon av hans handskar och sen kuta runt och leta reda på honom. Han blir jätteglad varje gång han ser mig och ger mig godis.I gengäld brukar jag visa honom vägen hem. Hunden (jag) är verkligen människans (husses) bästa vän.

Jag har förresten blivit dedikerad en lite sångsnutt;

(melodi = Blinka lilla stjärna)
Blinka lilla Sascha där
upp med svansen in the air
Glädje, lycka, mycket bus
livet är ju som ett rus
Blinka lilla Sascha där
upp med svansen in the air

Hoppsan det är dags för kloklippning. Dags att inta horisontalläge och sträcka fram en tass åt gången. Jajjamen, husse är väldigt mån om min lillklo. ;)

Lev ut medans du är valp!

Hälsningar
Sascha