Hej! Mitt namn är Tippex. Jag är en blandning mellan rednosed amstaff, dobermann och eventuellt rottweiler. Jag är en brunhårig tjej med gula ögon.

En morgon för cirka fyra år sedan hittade personalen på Hundstallet mig fastbunden utanför deras lokaler. De var jättesnälla och gav mig mat och en skön plats att sova på. Jag upplevde det väldigt jobbigt att sova i en bur och att inte få vara nära människor, så nätterna blev jobbiga. Jag föredrar människor framför hundar och höll mig därför ganska lågt bland hundarna på stallet.

Dagarna var desto roligare. Då fick jag träffa nya människor, gå på promenader och busa. En gång när jag var lös passade jag på att ta ett långt dopp. Det var otroligt skönt!

Jag fick sitta på Hundstallet en längre tid och såg en efter en av mina grannar få nya hem. Fram tills den dagen då det stod en man i entrén, som såg aningen skeptisk ut, men som jag gissade på att jag skulle få följa med hem. Frågorna började snurra i huvudet. Är detta min nya husse? Är han snäll? Är det äntligen dags för mig att få ett hem?

Vi åkte tunnelbanan hem till min helghusse. Han var väldigt snäll och klappade och pratade med mig men jag förstod långt ifrån vad han sa.

Helgen var lång och skön. Många promenader och en massa kel. Äntligen någon som bryr sig om mig! Och jag fick sova i en säng och inte ensam i en bur.

Ena dagen när vi var ute kastade helghussen iväg en boll. Jag sprang självklart efter den och var glad att jag fångat den. Just då förstod jag inte att jag skulle lämna tillbaks bollen så att han kunde kasta den igen. Man lär sig något nytt varje dag.

Helgen gick jättefort och vi åkte tillbaks till Hundstallet igen. Jag förstod ingenting. Skulle han lämna tillbaks mig? Skulle jag få sova ensam i min bur igen? Det var väl bara att acceptera läget…

Dagarna gick och plötsligt stod helghussen där igen. Tillsammans med en husse till. Jag blev jätteglad över att se honom och min bonushusse!

Efter den dagen har jag fått följa med mina hussar på allt från promenader, båtresor till Finland till resor i Europa. Och jag får simma nästan hur mycket som helst på sommaren.

Tack Hundstallet för att ni såg till att jag fick ett så fint hem.

Och nu en hälsning från min ena husse;

För runt fyra år sedan vände vi oss till Hundstallet för att adoptera en hund. Vi hade tänkt oss en valp i leonbergerstil, det vill säga en stor hund med lång päls.

Efter några intervjuer blev min sambo Thomas kallad till Hundstallet. Själv befann jag mig utomlands vid tillfället. Thomas skulle få träffa Tippex och ta hem henne på prov över helgen. När personalen kom med Tippex blev han lite förvånad. Hon var några år gammal och långt ifrån en leonberger. Inte direkt vad vi tänkt oss. Men efter en helg tillsammans med Tippex var Thomas såld och jag blev detsamma när jag fick träffa henne.

Tippex är en riktig kelgris som gärna myser i soffan och sover i sängen. Hon älskar barn och bus, och helst bus med bollar. För att inte tala om vatten! Simma är det bästa hon vet och på äldre dagar har hon även börjat dyka lite.

Här en kort film på Tippex när hon tar ett dopp!

Hon har fått följa med på våra resor, har ett EU pass och älskar att åka bil.

Vi är så glada att vi valde Hundstallet och att vi "fick" Tippex. Lika gärna som att köpa en valp - varför inte hjälpa en hund som har haft det svårt? Det är en så stor glädje att få se Tippex glad!

Hälsningar
Johann o Thomas