Hej gamla kompisar!

Tänkte skriva några rader o berätta hur livet är. 

Jag minns hur det hela började…

Det var en härlig, tidig höstdag och Öppet Hus på Hundstallet. Jag fick vara utomhus nästan hela dagen tillsammans med några andra Chihuahuakompisar och deras mamma. Jag tyckte de var rätt tråkiga så när min blivande matte kom försökte jag desperat få igång lite bus. Som jag alltid gör. Men ack, det blev lite one dog show över det. Men vad gjorde det, innebar bara att jag fick en massa uppmärksamhet själv!

Med matte var det kärlek vid första ögonkastet. Jag sprang runt några extra varv, busade och visade upp alla mina sociala sidor. Men det verkade inte vara nog. ”Hon” kom inte fram till mig. Sorg! Dessutom upptäckte jag att hon redan hade en stilig rackare på armen… Bilbo hette han. Vad var jag jämfört med en sådan cooling?

(Bilbo)


Föga anade jag att matte fallit pladask för min eminenta uppvisning! Senare har jag förstått att hon inte ville göra väsen av sig och tränga sig fram till mig då det var så mycket folk. Jag såg att hon fyllde i papper, men tänkte att det gällde nog någon annan… Så tro't om jag blev glad när hon återkom en dag och jag fick hoppa upp i hennes armar. Hon luktade så gott och så… Bilbo. Men vem vill inte ha världens coolaste havbrorsa?

Väl hemma efter den korta åkturen till Abrahamsberg fick jag vara ensam med matte i två dagar för att lära känna mitt nya hem i lugn och ro. Men sedan kom Bilbo hem och livet har varit jätteroligt sedan dess.

 
Vet ni, snart blir jag nio månader! Matte tycker att det är jättekonstigt. Hon säger att tiden flyger förbi. Och det kan man kanske tycka, fast själv tycker jag att jag aldrig blir stor. I hemlighet undrar jag om någon gett mig krumilurpiller. Jag väger nämligen bara ynka 1,45 kilo och jag är typ hälften så stor som 'brorsan' Bilbo som väger 2,5. Men jag är stark som en Björn, så det så!

Jag har två favvokompisar (förutom brorsan då). Asta är en Fransk Bulldog på typ 8 kilo. Hon och jag älskar att springa kapp och brottas. Och när vi brottats oss trötta, lägger vi oss på en bädd i telefonrummet på Bagis och sover tillsammans. Asta tycker om att ha mig som huvudkudde. Och jag tycker att hon är underbar, så hon får ligga gärna där med sitt tunga huvud på mig. Ibland håller hon en tass runt mig också. Det är gosigt.

En gång kom en främmande Fransk Bulldog och hälsade på i telefonrummet när Asta och jag lekte där. Då var jag tvungen att ställa mig mellan den där främlingen och Asta. Jag menar, endast Gud vet ju vad det var för en typ!! Så när den ville nosa på Asta så spände jag alla mina muskler, morrade o sa; Ge fasiken i henne - det är min kompis. Då la sig den där främlingen på golvet och visade strupen… hehe, som sagt, stark som en björn! Naturligtvis fick främligen vara med och leka efter det.

Min andra favvokompis heter Ada. Hon är en riktig läckerbit. Sorry Asta och alla andra hundar, men en fyra månaders chokladbrun Chihuahua kan få vilken snubbe som helst att bli helt galen av kärlek! Matte brukar ha åsikter om det där när jag och Asta möts, men alltså, det är svårt att hålla sig! Till slut fick dock min kärlek konsekvenser.  Matte tyckte det fick vara nog med mitt raggande och vips bar det iväg till veterinären.

Jag var rejält dekis några dagar. Det gjorde ont, jag hade en badring runt nacken och veterinären hade stulit mina kronjuveler!

Men nu lever livet igen. Känner mig faktiskt som född på nytt.

Matte ville skicka med lite bilder. Men tydligen är det omöjligt att fotografera mig, Sam Blixten, i farten, så de flesta bilder tagna på mig är då jag tar det lugnt.

Hoppas att alla hundar jag träffade på Hundstallet också har det så bra som jag!

Pussar från Sam (hoppas min hundmamma har det bra)