I slutet av februari förra året anlände en Fransk Bulldog tik med två valpar till Hundstallet i ett vanvårdsärende. De hade inte blivit så bra omhändertagna. Och ibland har nöden ingen lag - så vi personalen fick rycka in som jourhem åt den lilla bulldogfamiljen. Min lott föll på en av valparna som vi kallade Stina.

Stina var en mycket kavat liten krabat - med betoning på liten. Hon älskade när vi gick promenader där hon efter en stund fick krypa ner och sova i den lilla hundväska jag bar på magen. Tryggt sussande i sin väska följde Stina med på möten, i affären, på middagar och mer därtill.

Stina fann sig väl till rätta hemma hos mig och mina två hundar och hon var med på allt. Hon var väldigt förtjust i människor och charmade alla man träffade.

När ärendet blev klart och hundarna överläts till oss för omplacering var det dags för Stina att hitta ett permanent hem. Redan då hade jag etablerat en mejlkontakt med Thomas och hans sambo som redan var ägare till en äldre fransk bulldog och kändes som perfekta ägare till Stina. Detta har jag senare fått bekräftat när Stina, som nu alltså heter Esther, tillsammans med matte och husse kommit och hälsat på.
 

Jag vill passa på att tacka Thomas och sambo för att ni vände er hit för att skaffa hund och för att ni tar så bra hand om Esther.

Här följer familjens egna upplevelser av Esther…

 



Esther (Stina) kom till oss som ett litet försenat påskägg i april. När Hundstallet ringde under påskhelgen och frågade om vi var intresserade av en frallevalp kunde vi knappt vänta tills helgen var över. Hon charmade oss från första stund när vi såg hennes två ljusbruna fladdermusöron sticka upp ur en röd fleecefilt i receptionen på Hundstallet. Glatt tassade hon omkring på Jessicas skrivbord och vi smälte direkt. Inte kunde vi lämna henne för att åka hem och fundera, självklart skulle hon bli en del av vår lilla familj!
 
Bilfärden hem gick bra, men lite nervösa och spända var vi i alla fall. Helt stumma satt vi i bilen och beundrade det lilla knytet som låg insvept i sin filt. Helt plötsligt hade vi fått ett till litet liv att ta hand om.
Ett väldigt charmigt och sött litet liv.
 
Tillbaka i stan fick Esther och Hedda, vår 12-åriga Franska Bulldogg-dam, nöjet att bekanta sig med varandra i Vanadislunden innan vi gick hem. Efter några smärre incidenter över matskål och favoritleksaker somnade båda två, Hedda i sin korg och Ester på sin filt i vardagsrummet. Senare på kvällen var allt glömt och Esther hängde som en trasa i Heddas kind och busade. Men med tanke på hur sylvassa hennes små tänder är så förstår vi att Hedda surar till ibland.
 
Första helgen tillsammans var vi på landet och njöt av sol och frisk luft. Det var mycket spännande att upptäcka, nytt hus, massor av dofter, tulpanblad och fårbajs. Jisses, att allt som man inte får äta ska vara så grymt gott! Esther har också fått chansen att träffa Heddas bästis, grannen Wille, stor, lurvig och busig. Väldigt roligt, även om hon stod på (platt)nosen några gånger och gjorde ett par kullerbyttor i gräset.
 
Efter den här tiden tillsammans så ser vi att Esther, trots sin tuffa start, är en otroligt stabil, glad och nyfiken ”fralla”. Väldigt matglad, envis och otroligt kelig; det finns inget som går upp emot att få ligga i knät och njuta av närhet. Eller snusa ikapp på huvudkudden på nätterna… Hedda har resignerat och insett att det är rätt mysigt att dela korgen med någon. Det ser allt rätt skönt ut när de ligger i korgen och snarkar ikapp. Men som sagt, de där tänderna gör väldigt ont ibland!
 
Att bli rumsren är inte alltid så kul, men i hoppas att sommaren gjort sitt för att Esther skall nå ända fram. Men vi tar ett steg i taget och njuter av att bli väckta av ett brunt litet fejs som glatt slickar och naftsar i näsan när det är dags att vakna. Oavsett vad klockan är…
 
Vi beundrar alla på Hundstallet som på ett så fantastiskt sätt ställer upp och tar hand om alla dessa hundar som far illa och som hjälpte vår lilla Esther, hennes bror och deras mamma till en så bra fortsättning på sina liv!  Men framför allt vill vi tacka för att just vi fick chansen att ta emot Esther i vår familj.
 
Tack!